Känslan kommer krypandes. Med ojämna mellanrum. För ibland vill jag bara koppla ner. Bort. Ut. Och iväg. Sätta mig på en brygga vid en lugn och stilla sjö. Höra vågorna klucka i oförtruten takt. Blicka ut över ändlösa skogar som träder fram när dimman skingrat sig. Berg som reser sig upp. Snöklädda toppar. Lyssna på stillheten. Njuta av naturens version av tystnaden, där några fåglars morgonpigga sång ekar mellan träden.
Och bara sitta där. En stund. En timme. En dag. En månad. Ett år.
Utan pipande mobil. Utan ändlöst scrollande på Instagram. Utan tugget om att göra affär och pengar av varenda minut man spenderar framför datorn. Utan en SEO-optimerad blogghjärna som själlöst tänker på fem tips om hur man gör Ditten och Datten i Staden. Utan en inkorg med förfrågningar om samarbeten, pressresor, frukostbjudningar. Utan folk som vill ha hjälp med än det ena och än det andra. Utan energitjuvar, korkade människor, räkningar, svenska akademien, att flyget är roten till allt ont och att allt ändå är åt helvete.
Jag vill bara slippa det en stund. Om så bara för en timme eller tre. Bara sitta på min brygga och titta ut. Och tänka hur vackert allt är. Om man bara ger det chansen. Det är ändå ganska märkligt att fler inte vill det. För ärligt talat tror jag inte att allt är så dåligt som många vill göra gällande.
Det är fredag. Undrar om jag ska hitta min brygga i helgen och sätta mig där en stund.
Får jag sätta mig bredvid?
Alla dagar!
Kul att du snackar om just bryggan – den blir liksom en symbol för allt det människor på något sätt (mer eller mindre) drömmer om idag. En ständig längtan till det genuina och äkta, och samtidigt… den inneboende känslan av FOMO – FEAR OF MISSING OUT! Hur hittar man balansen? Att hitta en brygga är ett bra första steg. Jag har min på Sturkö. Så mycket symbolik att den har funnits där sedan min barndom. Min trygghet, min bas, min bubbla!
Ha en fin helg!
Ja, jag tror ju själv att jag lider av FOMO. Någonstans. Och därför är det så fantastiskt skönt att vara på ställen där ingen möjlighet till omvärldskoll ges. Och faktiskt. Ett av skälen till att jag gillar långa flygresor. Än så länge så är det förhållandevis wifi-fritt på dem så det enda man kan göra är att… tja, göra något annat och helt stänga av multitasking. Bryggor är fint. Ska anlägga en egen. Någonstans. Någon gång.
Ha en bra helg du också!
Vilken grym text. Ja men precis sådär känner jag. Det här mobilberoendet vi sitter inne med är ju egentligen helt sjukt. Att jag måste lägga mobilen i köket för att kunna se en film utan att avbryta hela tiden för att jag suttit och skrollat. Så himla dumt. Bryggor vid stillsamma sjöar kan vara bland det mest rofyllda som finns. Men du, allemansrätten. Det är bara att hitta närmaste brygga som inte ligger i någons trädgård 😉
Tack! Och ja, det är lite samma här. Även jag måste lägga bort telefonen när jag kollar film, spelar TV-spel eller rentav sitter och jobbar vid datorn med mina egna grejer. Allt för att få bort spontanscrollandet. Värdelöst.
Jag har faktiskt en båthamn rakt utanför fönstret så väldigt nära till bryggor. Fast inte riktigt de bryggorna jag vill ha. 😛
Den där bryggan… som jag älskar vår brygga och all den tid som spenderats där och komma ska. 🙂
Bryggor är riktigt fint! Även de metaforiska. 🙂
Nej, allt är inte så dåligt som folk vill göra gällande, men och andra sidan är det sämre än så. Eller dåligare än så, som nu svenska akademien faktiskt godkänt att en får säga, Men vem vet om de faktiskt sagt det, jag känner ju inte Kristina Lugn. Jag läser ju mest sociala medier och där stämmer väl faktan mer sällan än vad vi vill ge sken av, eller sällanare (förslag till SAOL) än den faktiskt stämmer, kanske.
Hehe, ja jag försöker jobba för att scrolla mindre sociala medier och ta till mig det som jag bara VILL ta till mig. Ändlöst Instagrammande känns bara… meningslöst?
[…] blev ingen riktig brygga i helgen, där jag kunde sitta och titta på vågorna och solnedgången. Men väl lite egentid i fredags. […]