På utresan till Vancouver flög jag från Arlanda via München och sedan vidare till Kanada. Det låter kanske som en omväg men det fanns ju så klart rimliga skäl till det (premiärflygning med Airbus A350). På den kortare resan, drygt två timmar, från Arlanda ner till München hade jag också hoppats på ett lite nyare flygplan. Statistiken har i alla fall pekat på det när det kommer till LH2421.
Just den här morgonen, med avgång 06:05, hade de dock stoppat in en Airbus A321 (D-AIRW) som varit i drift sedan 1997. Okej, jag blev nog lite besviken och hade hoppats kunna göra en tripreport på en av deras A320neo. Det får dock vänta.
Det var ett par år sedan jag flög Lufthansa inom Europa så det var ett trevligt återseende. Piloten rejsade ut på startbanan och flighten avgick nästan enligt tidtabell. Innan vi började taxa ut hann han dock hota med att packa om hela planet på grund av överbelamrad kabin. Så går det när folk ska ha in hela sin packning i handbagaget. Jag vet inte riktigt om jag är något fan av de där ”enbart handbagage”-biljetterna riktigt. Ännu mindre av alla ”små” kabinväskor som folk boxar sig fram med.
Under flygresan bjöds det på dryck i form av juicer av olika slag, eller kaffe om man önskade, samt en crossiant-liknande skapelse. Mindre att tugga på än hos KLM men betydligt mer frikostigt än hos SAS (som bara erbjuder kaffe i sin Go-klass).
Det här ersätter så klart ingen riktig frukost (inte för mig i alla fall) och lyckligtvis hade jag fått med mig en frukostbag från hotellet tidigare på morgonen, så jag stod inte och föll med det här.
Även om flygplanet i sig var gammalt så var det faktiskt utrustat med wifi. Nu testade jag aldrig det så jag kan inte uttala mig, men jag kanske var lite snabb att döma ut hela flygplanet. Jag brukar ju själv gå efter devisen ”Åldern är bara en siffra”. Så kan det gå.
Egentligen ingen märkvärdig flygresa på något sätt. Smidigt, bra bemötande, rimligt fika och lite tysk ordning. Jag gillar sånt. Priset kan jag dock inte uttala mig om eftersom biljetten var en del av hela Vancouver-trippen. Vill man till München och trixa runt i halva Europa för inga pengar alls, enbart för att flygsökarsajten föreslår det så visst. Gör det. Vill man dra direkt så är ju det här kanske det bästa alternativet. Om än något tidig morgon…
Fin inflygning var det hur som helst och jag blev orimligt sugen på att göra södra Tyskland igen. Ge mig en flygbiljett, en hyrbil och en härlig rutt så åker jag ner direkt!
Jag är för endast handbagage, sällan något annat ska behövas. Men det gäller att väga, det blir betydligt fortare tungt än trångt.
Trist att du inte fick förväntat plan.
Ja, det beror ju lite på ändamål. Jag prioriterade incheckat den här gången eftersom jag skulle vara borta en hel vecka (totalt) och ville ha med extraskor för träning och annat. Men visst, hade jag haft en kabinväska så hade jag enbart behövt ett kolli. Å andra sidan betalade jag inget extra för mitt incheckade bagage heller så. 🙂
Luftwaffe kan man lita på (okej inte din flygplansmodell men nästan). Ge mig också en weekend i södra Tyskland.
Haha, ja Luftwaffe levererar väl helt okej tjänster. Men jag blev lite besviken på långflyget till YVR sen. Men det kommer en egen recension av den trippen. 🙂
[…] så tog jag den. Då spelade det mindre roll att jag fick ett sju timmars stopp i München efter flighten från Arlanda. Några timmar på MUC går det alltid att sätta sprätt på och kanske allra helst i terminal 2, […]