Dash 8-flight och pilotens tjänstecykel

Kommer ni ihåg Dash 8-incidenterna som SAS hade hösten 2007? Tre nödlandningar med struliga landningsställ på mindre än en månad fick bolaget att en gång för alla ta planen ur drift. Själv har jag knappt flugit dem alls, mer än från Riga till Prag för tre år sedan och möjligtvis någon mer gång när jag inte varit helt uppmärksam.

Hur som helst så stod det en Dash 8 (eller De Havilland Canada DHC-8 som är mer korrekt, alternativt Bombardier Q400, för att förbrylla ytterligare) och väntade i Salzburg, för den halvtimmeskorta flygresan till Wien för en vecka sedan. Plus en cykel. Men mer om det lite längre ner.

Flygplatsen i Salzburg är Österrikes näst största och ligger i utkanten av stan. Det tar bara 20 minuter hit med stadsbuss från city. Två terminaler finns det, dels den något mindre Terminal 1 och så den större Terminal 2, med hela nio (!) gater. Ingen gate har någon brygga, vilket betyder att det är buss- eller promenadboarding som gäller.

Med Alperna inom synhåll så kan jag tänka mig att det är mer ös här under skidsäsongen än i mitten av oktober, det var tämligen öde den här förmiddagen. SAS kör säsong hit från Oslo och Köpenhamn sedan tidigare men även från Stockholm vintersäsongen 2018.

Efter en tråkig upplevelse i säkerhetskontrollen, med en både otrevlig och övernitisk kontrollant, tog vi oss tillslut in till avgångshallen. Personligen var mitt blodsocker så lågt att jag till och med valde att ta diskussionen med nämnda kontrollant. Hen blev inte trevligare av det. Och inte jag heller. Min irritationsenergi vid det här laget skulle kunna ha försett en österrikisk småstad med el för två månader framåt.

Alltså. Säkerhetskontroller. Det är nog det värsta med hela flyggrejen. Nu mera packar jag i förväg ner alla lösa prylar (klocka, mobil, eventuellt skärp, keps/mössa, jacka) i väskan för att slippa ha så mycket lösa saker i lådorna. Dator och återförslutningsbar påse med vätskor räcker gott och väl att ta hand om på andra sidan röntgen.

Jag önskar bara att alla andra tänkte likadant, då hade vi sluppit så många onödiga minuters väntan.

Annars en ganska mysig cafémiljö efter säkerhetskontrollen. Det blev dock ingen fika här, men jag tycker om när de fixat till interiören på det här sättet. Pluspoäng!

Ute på plattan stod så vår Dash 8 och väntade. Plus cykeln. Ska vi anta att Austrian förser sina piloter med (miljövänliga) tjänstefordon så att de slipper gå med oss passagerare ut till planen? 

Jag kan ändå gilla promenadboarding, i alla fall under väderomständigheter som dessa. Klarblå himmel, berg i bakgrunden och flygplan i förgrunden. Lite som hemma i Östersund alltså. Fint så, mycket fint! Och en cykel då, det har jag aldrig sett tidigare. Mysteriet tätnar!

Propellrarna drog igång och så fort vi fått luft under oss så öppnade alplandskapet upp sig. Vi såg rakt in i Berchtesgaden och de norra delarna av Alperna. Vackert så det gör ont och blotta vetskapen om hur vackert det faktiskt är även på marken där inne gör att jag skulle kunna boka en återresa redan igår.

Dash 8-maskinerna hos Austrian har 76 platser och man sitter i en 2-2-konfiguration. Längst fram i kabinen finns några platser i Business Class men antalet varierar beroende på passagerarunderlaget. Det är inget som skiljer dessa platser åt mot ekonomiklass, mer än Business-resenären alltid har ett ledigt säte bredvid.

På den här flygningen tog Maria fönsterplatsen och jag fick sträcka mina ”långa” ben ut i mittgången. Benutrymmet var annars inga större problem och hade det varit det så hade jag sonika fått härda under den här knappa fotbollshalvleken som vi var i luften.

Under resan bjöds det på en liten vattenflaska. Så mycket mer hinns det ju faktiskt inte med och det här är en av de kortare flygningarna som jag har gjort. Den slår till och med Trondheim till Oslo, som jag flög förra året.

På tal om passagerarunderlag förresten. Austrian har faktiskt dragit in på lite tjänster och service i Salzburg på grund av passagerarunderlaget. Kan det vara så att österrikarna har hittat tågalternativet, om de nu ska till Wien? Den tågresan tar bara drygt två timmar.

En halvtimme senare landade vi så i Wien. Landningsstället höll och vi rullade in till gaten för vidare promenad till F-piren och vår färd mot Stockholm. En smidig flygning, kort och gott. Sedan är väl Dash 8 inget som jag har något större behov av att flyga igen inom en snar framtid, även om det är kul med lite variation kontra kärror jag flyger med i tid och otid.

Fler som flugit Dash 8 slash Q400 slash De Havilland Canada DHC-8 eller något plan i serien? Eller skiter ni i vilket?