Det måste nästan pratas om. I alla fall några korta rader. Det Oundvikliga Slutet. Men precis lika gärna kan det också betyda Den Fantastiska Nystarten. Eller Den Galna Början, med tanke på vad som redan har presenterats.
Jag var en av alla de som trodde och hoppades på The Special One och hans ankomst till Världens Vackraste Klubb. En diger meritlista men också med några bittra uttåg mot slutet. Och visst, Europa League vanns på Friends Arena förra våren. Men egentligen, handen på hjärtat, har det på det stora hela varit fotbollsupplevelser man helst dragit sig för.
I höst har jag både stängt av en match och helt struntat i att titta på en annan. Att jag missat matcher är en sak. Att tröttna på tråkig fotboll och inte ens orka ratta in rätt kanal är en annan. Manchester United har spelat fotboll som jag inte kan stå för och jag har hellre tittat på andra lag med mer underhållning.
Som ni säkert minns bloggade jag om det här i våras. Om det totalförbjudna i att byta lag. Jag skulle inte påstå att jag ens har varit i närheten, men att inte ens titta på sitt eget lag när möjligheten finns är om inte annat ett kännbart tecken på att något är fel.
För José Mário dos Santos Mourinho Félix är det säkert en prestigeförlust. Å andra sidan går han inte heller särskilt fattig hur den här affären (kan casha ut drygt 200 mille). Och frågan är om inte det, på sikt, är en billigare lösning för Manchester United än att vara utanför Champions League, utanför topp-fyra och att åka ur i fjärde rundan av FA-cupen.
Så, jag får väl tacka José Mourinho för den här tiden. För de få men ändå framgångar som blev men att det tillslut, i sann Mou-väg, blev Det Oundvikliga Slutet. Vi borde sett det komma. Men vi kan lägga det bakom oss nu. Det blir förhoppningsvis roligare framöver. Det kan väl ändå inte bli tråkigare i alla fall.
Samtidigt vill jag ju hälsa Ole Gunnar Solskjær välkommen tillbaka till Världens Vackraste Klubb. Lika snabbt som Josés avgång meddelades, lika snabbt presenterades Ole Gunnar som manager säsongen ut. Tillsammans med en annan United-klassiker i Michael Christopher ”Mike” Phelan, ska de nu dra lasset Manchester United hela vägen ut till maj.
Personligen vet jag inte om det är en alldeles briljant idé eller bara genuint galen. Jag hoppas nästan på båda delarna, på något märkligt sätt. Men man kan ju samtidigt inte låta bli att tycka mycket gott om Ole Gunnar som manager (i Cardiff) efter den här intervjun. United rakt in i hjärtat.
Så. Over and #mouout. Välkommen in, OGS. Nu tar vi det här vidare.