5 timmar i Doha – gör om, gör rätt

Mörkret har sedan länge lagt sig över Doha när jag landar. Min flygresa i Qsuite från Singapore har varit helt fantastisk. Flighten är något sen och har cirkulerat några varv över havet innan touchdown på Hamad International Airport. Jag är ganska trött och ser just där och då mest fram emot mitt bokade hotellrum och några timmars sömn. Nästa flight, den mot Stockholm, avgår dagen efter. Det betyder att jag borde få en natt och sedan typ fem timmar i Doha. Hinner jag se allt?

Jag kliver av planet. Gästarbetarna går åt ena hållet, kabinpersonalen åt andra, turister åt ett tredje. Jag slipper den långa kön till immigrationen och går istället igenom den dedikerade passkontrollen för businessclass. Det tar en minut. Sedan ytterligare en kvart för att ta ut kontanter, boka en Uber och sätta mig i bilen. Sedan ser jag Dohas skyline närma sig medan jag småpratar med chauffören på motorvägen från flygplatsen.

Kvart i två, lokal tid, ramlar jag in på hotellrummet. Jag borde sova. Backupen av bilder och filmer hamnar högre på priolistan. Klockan är tre innan jag somnar. Min kropp, som är kvar i Singapore-tid, tycker att klockan är sju-nånting på morgonen.

Stopover i Doha – lyx och nästan gratis

Det går att göra mellanlandningen i Doha till en lyxig stopover. Om man flyger med Qatar Airways, väljer ett stopp med övernattning och har minst tolv timmar mellan flighterna alltså. Då kan man boka ett 4-5-stjärnigt hotell från 23 amerikanska dollar. Det vill säga nästan gratis. Om man flyger ekonomi eller business i spelar ingen roll.

Jag ville så klart testa den här möjligheten när jag ändå var på hemresa och inte hade några tider att passa. Efter lite research någon vecka innan fastnar jag för det femstjärniga Marriott Marquis City Center Doha. Jag kan inte stan men läget ser bra ut.

Och jag betalar bara 23 dollar. Ja, plus frukosten då. Och wifi. För det dubbla. Nåväl. fortfarande betydligt billigare än om jag skulle bokat hotellnatten separat.

Doha på fem timmar – hur mycket hinner jag?

Semi-sovmorgon efter ett långt föregående dygn. En mycket god frukost med gröt och smoothie. Sedan går jag ut under en klarblå himmel och börjar ser mig omkring. Två timmar av fem har redan försvunnit och klockan har hunnit bli tio. Jag vill ut till flygplatsen i god tid för att njuta lite även där. Temperaturen är behaglig. Lite som svensk sommar, så här i slutet av februari.

Jag tar sikte på en promenad längs cornichen. Den halvmilen långa strandpromenaden sträcker sig från Sheraton Hotel Park i norr till Museum of Islamic Art i söder. Bred, fin, ren och precis längs med Dohas skyline. Folktom är den också.

Här hade det passat utmärkt med en joggingrunda och då hade jag utan problem hunnit hela sträckan och tillbaka på knappa timmen. Men både löparskor och kläder är i det incheckade bagaget på flygplatsen.

Så. Egentligen hinner jag inte se så mycket. Jag har för lite kontanter för en Uber, för snål för att ta ut mer och det är för långt promenadavstånd till det jag vill se. Främst Souq Waqif och Museum of Islamic Art. Men också Dohas gränder, något genuint av Mellanöstern och i alla fall lite folkmyller.

Promenaden längs cornishen är tom och öde men samtidigt vacker. På ett ödsligt urbant sätt.

Uber och egen check-in

Utan att egentligen ha fått se något alls av Doha vänder jag efter en timme tillbaka till hotellet och checkar ut. En ny Uber rullar upp vid hotellets entré och den här gången är det en betydligt mer fåordig chaufför som tar mig ut till flygplatsen.

Jag hoppar av vid Premium Check-in, den dedikerade avgångshallen för passagerare i business och förstaklass. Det är lika folktomt här som på cornichen inne i Doha. Efter tre minuter är jag igenom säkerhetskontrollen och snart går jag runt i den tiotusen kvadratmeter stora loungen och väntar på resans sista flight. Hem mot Sverige, Stockholm och Östersund.

Doha gjorde inte något större avtryck på marken men från luften är stan riktigt vacker. Från säte 3A ser jag skylinen bli allt mindre och snart försvinner den i diset allt eftersom vi stiger mot 39000 fot.

Det finns väl mer att se?

I slutändan kan jag konstatera att jag inte fick se särskilt mycket av Doha. Jag tror ju att stan har mer att erbjuda än en halvsömnig promenad längs cornichen. Fast då borde jag ha skakat liv i mig själv lite tidigare. Då borde jag maxat timmarna och tagit taxiresor istället för promenader. Då borde jag ha jag bott någon annanstans.

Jag tar med mig den här erfarenheten inför nästa stopp. Då ska jag framförallt försöka komma upp lite tidigare på morgonen. Ett projekt i sig.