Alldeles brevid Chao Phraya, floden som flyter genom Bangkok, ligger det. Riva Surya. Hotellet jag bodde på har verkligen två sidor. En mot den intensiva gatan och Khao San Road ett par kvarter bort. Den andra mot floden, där man kan äta frukost eller bara hänga i poolen och ha en lugn stund.
Och förresten, den tredje sidan också. Den med utomordentligt härlig service, bra mat och riktigt fina rum.
Vakna som en ny människa
Efter en lång nattflygning från Arlanda, och i sviterna av min matförgiftning från Östersund, kvider jag mig till sömns när vi äntligen anländer hotellet vid åttatiden på morgonen. Rummet är svalt och jag lyckas sova fem-sex timmar innan jag vaknar som en ny människa framåt eftermiddagen.
Det är helt tyst. Rummet är stort och rymligt och sängen var verkligen som en skänk från ovan. Jag tar en kopp te och ett äpple, det första jag lyckats få i mig på över ett dygn. Sedan en osannolikt skön dusch innan jag i långsamt tempo tassar ner till lobbyn för att se mig om på hotellet.
Jag har knappt hunnit säga hej till mina resekamrater, som är bloggare och journalister från Norden och Baltikum, men vi hinner få tid att bekanta oss under resten av veckan.
Frukost vid Chao Phraya
Mornarna på Riva Surya kryddas med en riktigt bra avvägd frukostbuffé. Jag vet vad som fungerar för mig på morgonen så det blir något i stil med fil, müsli, färska frukter, en liten macka och ett glas juice. Plus en kaffe så klart och den koppen, kära vänner, håller riktigt bra klass. Precis alla dagar.
Annars har jag mest jobbigt med att faktiskt ta mig upp ur sängen. Den är skön. Riktigt skön. Varje morgon får jag övertyga mig själv om att det är värt att kliva upp lite tidigare för att få avnjuta frukosten i stillhet, istället för att behöva hetsäta en kvart innan vi ska lämna hotellet.
Det där snoozandet tar jag verkligen med mig var jag än åker i världen.
Minigymmet och poolen
Den här resan har sånt intensivt schema att det först är på avresedagen som jag faktiskt får tid till ett träningspass. Gymmet är litet och bastuvarmt och jag fullständigt flyter bort efter 20 minuter på cykel och lika länge på löpband, plus ett par styrkeövningar för armar, axlar och mage.
Det där är en bra grej förresten, att köra ett träningspass innan en långresa. Kroppen blir liksom trött och så sover i alla fall jag bättre på flyget, tåget eller hur jag nu ska resa.
En knapp timme innan resans sista middag tar jag också några simtag i poolen innan jag bara sjunker ner med vatten till hakan, sticker upp tårna en sväng och bara… njuter (och tar en bild på mina tår med oklippta naglar). Det är över trettio grader varmt i luften och vattnet svalkar en smula. Det är en stor njutning, där och då. Trots att jag inte är någon större poolmänniska.
En drink i skymningen
Några av kvällarna avslutade jag nere vid poolen. Inte i badbyxor. Men med dator, minneskort och fotobackup. Och eventuellt en drink från baren vid min sida. Långa, varma och svettiga dagar förtjänar ett sådant öde. Utan större protester.
Resans sista kväll äter hela sällskapet tillsammans på Riva Surya, innan avresan till flygplatsen. En gedigen middag med plockmat, som varit temat på de flesta av restaurangerna vi ätit på under veckan. Och tydligen specifikt för matkulturen i Thailand, rätta mig om jag har fel.
”The centre of the backpacking universe”
I de närbelägna kvarteren ligger det omtalade Khao San Road. Antingen älskar man det eller så hatar man det. Kvarteren heter i folkmun ”The centre of the backpacking universe” och bara där kan man väl dra en del egna slutsatser. Här varvas hostels med neonskyltar, pubar, restauranger och täta turiststråk med butiker och stånd som säljer allt och ingenting.
Det var inte förrän sista dagen i Bangkok som jag hann med att upptäcka området en stund. Med facit i hand var det korta besöket mest slöseri med tid och verkligen inte min tekopp. Inkastare, säljare och bara allmänt… nej, bara nej. En halvtimme på egen hand, sedan vände jag tillbaka till Riva Surya och ägnade sista timmarna åt ett träningspass och tjugo minuter i poolen.
Tack och hej, Bangkok!
Den sista middagen är avklarad. Jag samlar ihop kläder, prylar och minnen på rummet och drar igen resväskan. Vistelsen i Bangkok närmar sig sin ände och nu återstår bara en ny nattflygning hem till Sverige. Jag lämnar rummet nästan som jag fann det, den där morgonen en vecka tidigare.
Den här stunden mår jag betydligt bättre än sju dagar tidigare. Magknipet är sedan länge borta. Med mig hem har jag istället fantastiska bilder, både mentala och fysiska, från mitt första besök i Bangkok. Om jag får tro det själv så var det inte heller det sista.
Och nästa gång vet jag var jag ska bo. Så vi ses väl sonika igen, Riva Surya.
Resan till Bangkok gjordes tillsammans med Amazing Thailand. Åsikter, synpunkter, reflektioner, texter och bilder är som vanligt mina egna.