Suset i tallarnas kronor och fågelsången som studsar mellan trädstammarna. Förutom våra egna fotsteg finns det inga andra ljud som tyder på mänsklig aktivitet här ute i Bergslagens ödsliga utkanter. Inga vägar, inga maskiner, affärer. Bara en djup ändlös skog. Men så dyker några stugor upp mellan träden. En STF-logga. Stigen med solcellslampor leder oss fram till vattenbrynet. Och här står vi nu, vid Nätsjö Udde. Vår plats för natten. Helt off grid. Utan el och rinnande vatten.
Jag ska ärligt säga att vi troligen inte hittat ut i Västmanlands vildmark om det inte vore för Kerstin. Det är hon som driver Nätsjö Udde och som bjudit in oss. Till hennes favoritplats på jorden. En unik liten glänta som hon i något mindre skala vill visa upp för fler.
Det här är så långtifrån storskaligt man kan komma. Raka motsatsen. Bäddarna är få och man bor i enkla men bekvämt inredda timmerstugor. Stora varma täcken och rejäla kuddar. Det är intimt som en liten fjällstuga mellan tallar, rötter och där fjälltopparna är utbytta mot en härlig sjöutsikt.
När skymningen drar in över Nätsjön sätter vi oss i bastun. Varsin flaska gott att dricka. När vi svettats en stund tar vi några fotsteg ut på bryggan och ner i sjöns något kylslagna vatten. Ja men det vore lögn att säga att vattnet är värmande men den lilla simturen följs av en stunds uppvärmning i bastun igen, innan vi bestämmer oss för att göra kväll. Kaminen får spraka en stund i vår lilla stuga innan vi kryper ner under täcket och njuter av en natt i total tystnad.
HITTA HIT | Google Maps
Frukosttystnaden
Morgonljuset sipprar in i stugan. Vi sätter fötterna på golvet, drar upp rullgardinerna och blickar ut över en stilla sjö och en blå himmel. Ljuvligt. Framför oss har vi en dag med ett antal mil i bil, men vi försöker att inte hetsa iväg.
Istället travar vi i väg till köket och självhushållet. Fullt inrett med kastruller, bestick och alla möjliga prylar man kan behöva. Vi har köpt med oss lite enkelt tugg som fil, flingor och lite ägg. Kaffe lyckas vi komma över och så slår vi oss ner på altanen och njuter av en frukost i morgonljuset. Vi noterar kontrasterna, att ena dagen göra takbarer i ett myllrande Göteborg, till att ett par dygn senare sitta på en terrass vid en stilla sjö i Västmanlands ytterkant. På en plats vi bara några dagar tidigare knappt hört talas om.
Och visst smakar maten alltid bättre i såna här lugna miljöer, eller hur?
Om andan faller på, eller regnet smattrar mot rutorna, så kan man ta maten inomhus också. Köket delas med en liten matplats och halvt vardagsrum på sidan. Kikaren bjuder in till fågelskådning, eller så sätter man sig vid pusselbordet och jobbar lite. En Yoga-studio finns också i byggnaden intill. Och bryggan då, som vi redan testat.
BOKA | Nätsjö Udde hos STF
Nätsjö Udde borde vara resmålet
Här ute stannar man egentligen i minst två nätter. Helst fler. Då hinner man ta ut båten. Gå en sväng i skogen. Bada en gång till. Utan att fundera på när bilen måste packas. Ja men vi känner nästan att vi begår tjänstefel när vi ska vidare redan efter den första natten. Därför drar vi ut på frukosten och blir kvar i ett långt samtal med Kerstin. Om platsen och konsten att driva ett boende helt off grid.
När vi till slut bär ut väskorna till bilen har vi förstått vårt misstag. Vi gjorde Nätsjö Udde till ett stopp på vägen norrut. När det i själva verket borde ha fått vara resmålet. Visst. En natt räcker för att basta, bada, sova tungt och äta frukost vid sjön. Den räcker inte riktigt för att komma ner i varv. Det upptäcker vi förstås när det är dags att åka.
Så nästa gång stannar vi längre. El, rinnande vatten och wifi verkar kroppen trots allt kunna överleva utan.
Vistelsen på STF Nätsjö Udde i Grythyttan var en inbjudan från värden. Text, bilder, och åsikter är som vanligt eget material.
