Tänk att det skulle krävas ett jobb och en lägenhet för att få oss att upptäcka Västerås. Under hela våra liv har vi knappt haft någon anledning att stanna här, men nu när Marias dotter flyttat hit finns det chans (eller risk, beroende på vem man frågar) att det bli fler besök. Kanske som ett naturligt stopp på väg söderut, kanske för en helg när höstlöven färgar kvarteren eller vårblommorna slagit ut.
För några veckor sedan gjorde vi vår första riktiga bekantskap med Westra Aros, som Västerås en gång hette.
Som en svensk gågata
Vi tar promenaden från hotellet vi checkat in på, genom industriområdet och in mot centrum. Sommargågatan är skyltad med en liten portal men i övrigt är det mest som vilken svensk stadskärna som helst. De klassiska butikerna och ett stort torg. Det är väl kanske inte för den här saken man besöker Västerås tänker vi och knallar vidare.
Aseaströmmen
På gränsen mellan Stora Torget och Bondtorget står en bronsskulptur som föreställer åtta cyklande arbetare. Under Aseas, dagens ABB, storhetstid blev de cyklande arbetarna en symbol för Västerås industriepok. Vid varje skiftbyte fylldes gatan av cyklister på väg till och från fabriken, som en gång växte fram tack vare vattenkraften från Svartån.
Västerås domkyrka
Den sägs ha anor sedan 1100-talet även om invigningen skedde hundra år senare. Pampig är i alla fall domkyrkan, där den ligger i citys norra ände. Är det kalasväder, som under vår dag, så kan man utan problem gå utomhus och njuta av byggnaden. Kom för all del även ihåg Kyrkbackens gränder alldeles norr om kyrkan. Det gjorde inte vi men kvarteret (med gatunamn som Skvallergränd) tänker vi står kvar även nästa gång vi besöker stan.
De gamla trähusen
Längs Badhusgatan mitt i Västerås ligger stans kanske mest pittoreska kvarter, utöver Kyrkbacken då. De här smala gatorna kantas av fina gamla trähus som ger ett litet hum om hur stan såg ut innan man började bygga om och modernisera centrum. Här i kvarteren slår vi oss ner på Kalle på Spången för en lunch i solen och har en ganska avslappnad timme innan vi promenerar vidare.
Den fina stadsparken…
Visste ni att Stadsparken här i Västerås tidigare hette Sundinska parken? Jo men det är sant. Det var en tobaksfabrikör vid namn Axel Theodor Sundin som köpte marken och skapade en promenadpark istället för de byggnader som tidigare stod på platsen. Idag är det en skön liten oas precis intill Svartån, som dock är granne med ett mäktigt fult hus.
…och det fula Stadshuset
Alltså förlåt men Västerås Stadshus, borde inte det här kvala in på listan över Sveriges fulaste byggnader? Att Stadshustornet klockspel har 47 klockor och sägs vara ett av världens mest fantastiska i sitt slag spelar knappt någon roll. En sann stadsbildsmassaker, i klass med många andra skokartonger som såg dagens ljus där på 50- och 60-talet.
Västerås slott
Vi vandrar vidare i Stadsparken längs Slottsgatan och ut mot Västerås Slott. Glöm den där klassiska slottsformen för här finns inga tinnar eller torn. Porten till innergården är öppen så vi knallar in för att kika. Här är det dock helt tomt på folk. Inte en människa. Och ingen synbar aktivitet heller, trots högsommar. Caféet som skyltas runt hörnet lyckas vi inte heller hitta. Ja men nej. Vi lockas av Mälarens glittrande vatten så vi lämnar slottets ändå fina innergård och promenerar ut mot sjön.
Kajen
Sjöläge är alltid sjöläge. Vi köper oss varsin glass och slår oss ner vid kajen. Här ser vi Ooops! Hotel, Lillåuddens nybyggda kvarter med hyreshus och så klart Mälaren i sig. Solen steker fint så här på eftermiddagen och när glassen är uppäten fortsätter vi bort mot den röda Lillåbron, för att fortsätta promenaden mot Steam.
Middag på Locavore
Med en födelsedag i sällskapet hade vi en av kvällarna bokat in oss på Locavore. Restaurangen ligger högst upp i det som till vardags kallas för Steam, alltså det gamla ångkraftverket från 1917 och som idag är ett stort hotell. Utsikten här uppe är ju så klart fantastiskt och även om vi inte får ett fönsterbord så är det ju alltid fint att befinna sig högt upp, långt ovanför merparten av de andra taken i Västerås.
Det är asian fusion som gäller med vietnamesisk touch och vi äter oss igenom deras signaturmeny. Shrimp taco, kycklingvingar med chili- och vitlökssås, grilled pluma (jalapeño, ananas, nuoc cham, kyckling hoisin), vienamesisk kålsallad och dirty rice.
Kort sammanfattat en riktigt bra matupplevelse. Läs gärna Marias inlägg om Locavore.
En tanke om Björnö
Vi hade en ambition om att göra Björnö under några timmar. Här finns allt från promenadvägar, löpslingor, aktivitetsområden, camping och hotell. Vi sätter oss i bilen och kör ut, parkerar och tar oss till fots åtminstone en halv kilometer innan vindarna börjar friska i på allvar. När åskan sedan börjar mullra i horisonten dumpar vi naturupplevelsen och drar tillbaka in till stan. Björnö står kvar även framöver tänker vi.
Det gör förhoppningsvis resten av Västerås också, för något säger mig att vi kommer komma tillbaka hit nu när vi faktiskt har en anledning. Och efter att ha sniffat lite på ytan tänker vi i så fall gå lite mer på djupet. Så, på tema upplevelser, restauranger och sevärdheter – vad får vi för allt i världen inte missa då?
Lämna gärna en kommentar och tipsa!