Vi var på vandring i höstas och kom nästan hela vägen fram till vår tänkta fjällstation. Det kom dock en snöstorm emellan så vi tvingades vända blott ett par kilometer innan. Ingen sorg för det. Fjällstationen står ju kvar och det blev faktiskt ett nytt försök nu i aprils sista dagar när vi gjorde ännu en långhelg i området. Den här gången med vårvinter, blå himmel och några minusgrader. Siktet ställdes återigen in på samma mål men den här dagen åkte vi istället bandvagn till Låktatjåkko, vilket är Sveriges högst belägna fjällstation 1228 meter över havet.
Efter två dagars utförsåkning i Björkliden och Riksgränsen valde vi att softa lite den tredje dagen. Maria var sugen på ett återbesök till Låktatjåkko fjällstation (hon var där 1997) och jag hade inte varit där överhuvudtaget, just för att vi tvingades vända i höstas. Vi bokade därför en tur med bandvagn till Låktatjåkko ett par dagar innan och fick maximalt flyt med vädret. Ni vet, en sån där perfekt vårvinterdag som man nästan bara drömmer om.
Att åka bandvagn till Låktatjåkko
Vår bandvagn till Låktatjåkko avgick Hotell Fjället i Björkliden klockan tio på förmiddagen. Inom några minuter rullade vi förbi Björklidens golfbana (ja, den var stängd) och sedan var vi mitt ute på fjället. De vita vidderna bredde ut sig runt ekipaget. Bakom oss hade vi Torneträsk och Lappporten. Framför oss Lapplands fjällvärld, merparten vit men på sina håll var det faktiskt vindpinat och fläckvis barmark.
Det handlar inte om några större hastigheter när en bandvagn ska ta sig fram så här, drygt 10 kilometer i timmen. Desto mer tid att njuta så klart. På vår tur satt vi alla med munskydd och rimliga avstånd, totalt åtta personer. Bakom oss var det ett gäng som tolkade upp till fjällstationen. Längs vägen körde vi om både turande skidåkare och blev omkörda av ett antal skotrar. På sluttningarna låg det uppsladdade åttor lite här och var. Man kan inte direkt klandra folk att göra en topptur i det här området. Magiskt vackert!
Låktavåfflan – fjällvärldens godaste?
Tillslut nådde vi Låktatjåkka fjällstation där vi klev ur bandvagnen och sträckte på benen. Runtomkring oss var det snöklädda fjälltoppar men rakt österut, därifrån vi kom, såg vi rakt genom dalen. En-två mil bort bredde Torneträsk och Sveriges nordligaste fjälltoppar ut sig. Mäktiga vyer, allra helst dagar när himlen nästan är helt blå och sikten är perfekt.
Vi tog ett bord inne på fjällstationen och beställde in varsin våffla. Maria tog en med västerbottenost och hjortronsylt medan jag bytte ut osten mot grädde. Om det här är fjällvärldens godaste våfflor ska jag låta vara osagt, jag har inte testat alla. Goda var det och kombinationen fjällstation, lugn stund, våfflor och vårvinter ska så klart inte underskattas. När våfflorna var uppätna tog vi med oss varsin mugg kaffe ut på snön och njöt av vårvintern i sin finaste form.
Absolut världsklass!
Drygt en och en halv timme efter ankomst var det dags för vår bandvagn till Låktatjåkko att rulla tillbaka mot Björkliden. Ytterligare en timme senare, efter att vi mött både skidåkare och hundspann, kom vi åter ner till Hotell Fjället och vår förmiddagstur till Låkta var färdig. Det var dock inte vi utan vi rundade av dagen med att lösa ett eftermiddagspass i Björklidens skidbackar. Ett gott beslut. Det gäller att ta tillvara varje minut på det här stället med de här vidderna.
En fråga kvarstår dock efter mitt första besök på Sveriges högst belägna fjällstation. Hur stavas det egentligen? Låktatjåkka? Låktatjåkko? Låkktatjåkka? Låkktatjåkko? Eller ska vi som faktiskt varit där sonika nöja oss med Låkta?
Fakta om Låktatjåkko fjällstation
Fjällstationen Låktatjåkko (kan även stavas Låktatjåkka) är Sveriges högst belägna fjällstation. Den ligger i väglöst land 1228 meter över havet, precis bredvid fjället Luoktačohkka (1409 möh). Från Björkliden är det nio-tio kilometer kilometer att vandra eller åka skidor och från Låktatjåkko station längs E10 är det cirka sju kilometer.
Stugan stod klar 1939 och idag finns det rum man kan boka om man vill stanna över natten. Det finns totalt 18 bäddar fördelade på 10 rum med eget handfat och delad dusch och toalett. Äter gör man också och det serveras både den berömda Låktavåfflan precis som tvårättersmiddag (som ingår om man bor på stationen). Här finns också Sveriges högst belägna bar. Även bastu och dusch finns att tillgå för den som tar livsnjutandet på största allvar.
Hela stationen har dessutom kvar sin gamla härliga charm, även om viss modernitet så klart har smugit sig på. Det är exempelvis fullt ös på 4G-täckningen så vill man ta hit sitt kontorsjobb och köra på distans är det garanterat inga större hinder, även om jag rekommenderar att njuta av fjällvärlden istället.
Vintertid har fjällstationen öppet från slutet av februari till början av maj. Sommarsäsongen 2021 kör de från 5 juli till 12 september.
Ta sig till fjällstationen
Vintertid tar man sig till Låktatjåkko på flera sätt, både från Björkliden och Låktatjåkko tågstation. Främst är det turskidor, skoter eller vandra som gäller men det går även att åka hundspann och längdskidor. Utöver det här går det alltså bandvagn till Låktatjåkko fjällstation från Hotell Fjället i Björkliden. Resan är en mil lång, tar knappt en timme och kostar en femhundring tur och retur.
Antingen sitter man i kupén men det går också att tolka på skidor hela vägen upp till fjällstationen. Tolkar man upp så åker man givetvis skidor tillbaka till Björkliden, eller om man har andra planer ute i fjällvärlden. Man behöver inte tolka utan kan ta med sin utrustning på bandvagnen.
Sommartid gör man helt rätt i att vandra, men räkna med att det kan finns fläckar med snö kvar långt in på säsongen. Vandringskängor är därför ett hett tips. På det stora hela är leden ändå lättvandrad och fin. Alternativt kan man köra lite fjällöpning av det lite tuffare slaget. Det är trots allt 700 höjdmeter som ska göras från Björkliden, på knappt en mils löpning.
Har du besökt Låkta och ätit våfflorna? Lämna gärna en kommentar och berätta!
LÄS MER | Boka boende på bjorkliden.com
Vilka härliga bilder på ett fantastiskt ställe! Låkta duger nog gott och god såg också våfflan ut. Kul att ni väljer att hänga i de norrbottniska fjällen utöver de jämtländska. Båda ställena är himla mäktiga och fina för toppturer.
Ja, det är fint att se lite andra fjäll ibland också och det här är ju mina nya favoriter. Ska bli fler besök. 🙂
Låktatjåkko är högt upp på min fjällista! Jag hade tänkt vandra upp, men detta ser ju rätt trevligt ut också. 🙂
Vandra den sträckan är riktigt fint (även om vi inte nådde hela vägen i höstas) och ganska jobbigt. Det är många höjdmeter på ganska kort tid. Där har ni något för sensommaren. 🙂