Vi har varit i Kalmar. Nu i början av maj alltså. När folk strax innan resan fick höra om våra planer möttes vi av ett unisont ”Vad fan ska ni göra där? I början av maj!?”. Frågeställarna blev dessutom inte särskilt mycket klokare när vi själva svarade ”Tja, vi vet inte riktigt…”. För så var det. Vi hade inga spikade planer inför vår helg. Det mesta i upplevelseväg som vi kollade upp på förhand var antingen stängt, jättestängt eller fruktansvärt stängt. Till och med självaste Kalmar Turistbyrå hälsade oss välkomna ”om ett par veckor” och tipsade om några ställen som vi redan googlat oss fram till.
Jaja. Det är väl så. Bara för att man blev Årets sommarstad 2015, 2016, 2017 och 2018 så är man ju inte per automatik Årets Vårstad. Allra minst våren 2021 när hela världen dansar på en skör lina.
Fast alltså – äh! Då får det väl vara så! Måste resorna vara ständigt uppdukade med fullspäckade scheman och upplevelser högt och lågt? Måste det alltid vara tipptoppväder? Måste allt vara njutbart från the very beginning tills det att man drar hem? Nej, så klart inte.
Vi reser ofta på lågsäsong (hallå, Gotland i november och Mauritius i januari!) och det finns givetvis flera fördelar med det. Färre människor. Lediga rum på mysiga ställen. Bättre priser. Men visst. Att ett och annat ställe är stängt för säsongen eller på grund av pandemijäveln hade vi redan räknat ut. Och att vädret sviktar kan vi också konstatera. Det kan det å andra sidan göra även på sommaren. Jag menar, vi lever i ett land där vi är glada om det är över 10°C och uppehåll på midsommarafton.
Med det sagt! Kalmar blev lite… speciellt. Det var inte så mycket öppet. Det var ganska kylslaget. Men vi strosade runt och såg pittoreska Kvarnholmen, bodde på Kattrumpans B&B och körde runstreak 372, 373 och 374. Vi åt gott (förutom en torr och tråkig sushi) och såg massor av fina saker. Man måste inte alltid maxa. Tvärtom. Det här blev lite av en rekreationshelg. Ett skönt miljöombyte, massa kontraster till Björkliden i slutet på april samt friska havsvindar rakt ner i lungorna. Fint så. Mycket fint.
Jag skickar med några vykort och så ska jag summera tankarna kring Kalmar i några kommande inlägg. Men det tar vi då.
Det är ju asgött att strosa runt planlöst i nya städer. Oavsett säsong.
Agree! Det har jag gjort förut och kommer att göra igen. 🙂
Till Kalmar har jag varit på väg tillbaks länge. Fint. Och perfekt i kombo med Öland förstås. Slottet ligger högt i kurs liksom konstmuseet. Det finns många spännande hus också i Kalmar. Men framför allt skulle jag spela bangolf. Det finns flera fina minigolfbanor i området, bland annat den finaste jag har spelat på någonsin. Annars är ett av mina största minnen från Kalmar det minimala flyget jag kom dit med, gissar att det uppskattningsvis rymdes max 15 pers. Jag tar det lugnt under pandemin och har annat som står högre i kurs, så det dröjer nog ett bra till med Kalmar för mig.
Haha, det är märkligt hur alla rekommenderar Öland när man pratar om Kalmar. Det gjorde turistbyrån i Kalmar också nämligen. Vi ville ju uppleva just Kalmar. Staden Kalmar. Låter annars fint med ett sånt där litet flygplan, vi fick nöja oss med ett ATR 72-600 för typ 70 pers. Minigolf var vi också inne på men det mesta såg tyvärr stängt ut. Och på tal på hus så har ju Kalmar Sveriges sist bevarade klapphus, av det vi hörde.
Ja, det var nog en hel del stängt. Tävlingsbanorna ligger lite utanför centrum dessutom. Jag tycker att det är coolt att du åker till platser utanför säsong. Då blir ju lite av charmen att en hel del kan vara stängt (och extra under pandemi förstås).
Lågsäsong är bra grejer. Jag kan ta att en del är stängt om jag slipper trängas med massa annat folk.
Inte många städer är väl ultimata att resa till i pandemitider pga SÅ MYCKET STÄNGT. Med det sagt gillar jag Kalmar alla tider på året! Slottet gör sig bra i både dimma, regn och strålande sol.
Ja, det kanske är så att Kalmar måste göras om och i lite bättre förutsättningar. Men kan folk då sluta tipsa om Öland hela tiden? 😉