Det känns som att vi befinner oss i det allra nordligaste av Jämtland. Faktumet är något annat. Hasslingsåfallet, vars dån vi kan höra genom skogen när vi vandrar upp mot naturkraften, ligger rent geografiskt i landskapets mellersta delar. Ja, precis som de närliggande metropolerna Valsjöbyn, Rötviken, Rörvattnet och även norska gränsen bara några kilometer bort.
Man hör ofta om de stora vattenfallsjättarna längs de trafikerade huvudlederna i Jämtland. Tännforsen och Ristafallet lär inte ha passerat obemärkt om man kört mot Åre-området. Och visst. Hasslingsåfallet i Hotagen är kanske inte med och leker rent storleksmässigt med de största fallen. Hasslingsån kan ändå stoltsera med totalt 110 fallhöjdsmeter från sjön Hasslingen i norr.
HITTA HIT | Google Maps
Lika fina vägar som dålig mobiltäckning
Hasslingsåfallet ligger tämligen avsides, i mobiltäckningens ingenmansland och de ödsliga men natursköna vägarnas högborg. Vi själva har rullat tolv mil rakt norrut från Östersund. Väg 340 upp i Jämtland håller bra kvalitet och resan är tunn på övrig biltrafik. Vår roadtrip blev spontant påkommen bara någon timme tidigare. Eftersom det är glest med öppna matbutiker i de här trakterna en söndag i oktober får vi klara oss på varsin macka och en termos kaffe under våra timmar längs vägarna.
En knapp mil från Rötviken och precis vid bron över Toskströmmen följer man skyltningen mot Hasslingsåfallet. Där väntar sedan ytterligare en halvmil grusvägskörning. Tre hundra meter efter att man kört över Hasslingsån står en liten oansenlig blå skylt som pekar in mot parkeringsplatsen.
På parkeringen hittar vi en liten informationsskylt, två torrdass och en liten upptrampad stig. Den försvinner rätt ut i den djupa Norrlandsskogen och dess flera hundra år gamla granar och tallar. Man hör hur fallet dånar redan vid parkeringen och lockelsen att få se det med egna ögon blir större för varje meter. Det tar bara ett par hundra meter innan man ser vattnet forsa fram mellan träden. Och det känns förvånande högt.
En trappa av urgammalt berg
En stor del av Hasslingsåfallet och dess 110 fallhöjdsmeter händer över urgamla sandstensklippor. De formar något som kan liknas en trappa, med spektakulära horisontella klippformationer. En del av dem har genom årtusendena nötts bort och de som finns kvar kan man utan problem gå ut på. Varma och torra sommardagar vill säga. Det här är dock en regnig oktoberdag och redan efter ett par steg på de sliriga klipporna bestämmer vi oss för att gå tillbaka till att ha trygg skogsstig under fötterna.
Spontant tänker vi att vårfloden förmodligen är en ännu häftigare upplevelse än på hösten. Vi träffar dock ett par som är bekanta med trakterna som berättar att det just i år är ovanligt höga vattenflöden i området. Tacksamt för oss så klart, men att se islossningen och känna hur marken vibrerar av vårfloden är nog en upplevelse i sig. Vattenfallets dimma sprider sig ut i skogen och markerna runtomkring, vilket med tiden har gjort det till ett ypperligt område för lavar och annan unik växtlighet att få fart.
Knappt fyra kilometers vandring bort ligger det även ett utsiktstorn på Strömhöjden. Vi tog oss aldrig hit men av det jag läst så ska det vara finfin utsikt över Jämtlands vackra skogar och sjöar.
Vi tog oss istället till bilen igen och lämnade Hasslingsåfallet bakom oss. Genom ett höstfärgat Jämtland rullade vi hemåt. Med regnsmatter på rutan. Rattvärme på max. En podd i högtalarna. Och ännu en vattenfallsupplevelse rikare. Det finns gott om dem i det här landskapet.
Mer om Hasslingsåfallet
Notera att området kring vattenfallet gränsar till, eller är en del av Strömhöjden naturreservat. Det innebär att finns särskilda föreskrifter att följa. Läs mer hos Länsstyrelsen i Jämtland.
Åh vad jag älskar Norrlands ödsliga vägar utan mobiltäckning! Finns det dessutom ett vattenfall så är det ju bara fantastiskt.
Ja, det är något speciellt när ”Endast nödsamtal” dyker upp på bilens skärm. På gott och ont. 😁