Veckan har på något märkligt sätt försvunnit. Och innehållit både högt och lågt. Jag kör som cykel-Elna och kör ett plock av några grejer som händer och har hänt de senaste dagarna.
Runstreak-jinxen
Jag har pratat runstreak i olika sammanhang senaste tiden. Både blivit intervjuad för ett magasin men också kring 700-jubileet nyligen. Flera gånger har jag och Maria påtalat hur bra vi har klarat oss från förkylningar och annan skit under de snart två år vi sprungit. Det tog bara några dagar, sedan kom krassligheten som ett jävla brev på postjäveln och så fick jag sitta på hemmakontoret och snora i min ensamhet. As we speak så går Maria in i samma skit.
Sluta. Jinxa. För. Fan.
Två kilometer om dagen i veckan
Det har så klart inneburit rejäl nedtrappning med löpningen. Att bryta runstreaken? Nix. Det har bara varit snuva och precis under gränsen till feber. Inget halsont eller något annat trams. Det var dock längesedan, alltså längesedan, jag sprang max två kilometer per pass fem dagar på rad. I sjuminuterstempo. Undrar om det ens någonsin har hänt.
Men runstreaken lever vidare. 708 igår och idag tänker jag lufsa på lite längre. Och förra helgen testade jag att krypa ner under isen som tryckts upp mot Storsjöns strand.
Instagram-fritt (nästan i alla fall)
Jag har knappt orkat vara på Instagram senaste veckan, med några undantag. Inget aktivt beslut utan det har bara blivit så, nu när jag tänker tillbaka. Livet har fungerat ändå.
Ny reserapport på Youtube
Jag har hängt desto mer på Youtube i veckan. I morse publicerade jag också en ny reserapport från en tågresa jag gjort. In och kolla!
Byggarbetsplats i lägenheten
Äntligen har vi byggarbetsplats i lägenheten! Vi har klurat på vardagsrummet i flera år (!) och efter lite om och men så fastnade vi för en lösning vi tror blir bra. I och med det började vi jaga snickare, elektriker och målare vilket slutade med att vi faktiskt valde att avvakta tre-fyra månader, bara för att få loss rätt folk. Vi tror att det här kommer bli kalasbra med sänkt tak, spottar och lite andra grejer som vi klurat kring.
NAS:en mot pension
Inköpt 2008 och med ett enda diskhaveri 2011 längs vägen vet jag ju att min nätverkshårddisk sedan länge går på övertid. Att strömadaptern brann häromdagen var ytterligare ett tecken på att jag borde pensionera den. Lyckligtvis var det bara just adaptern som gick åt, följt av doften av bränd plast i lägenheten.
Twitter när det är som bäst
När NAS:en slocknat kastade jag mig över Twitter och bad om tips. Det tog inte lång stund förrän en gammal kollega i stan hörde av sig. Hans NAS av samma märke hade havererat sedan tidigare så han hade en strömadapter liggandes. Knappt ett dygn senare surrade min enhet igång här hemma. Med intakta diskar. Twitter när det är som bäst!
Tystnaden som uppstod
Alltså. När man stänger av prylar här hemma uppstår en ljuvlig tystnad. Det märktes framförallt när NAS:en stod avstängd under ett dygn. Då är den ändå placerad i ett litet rum som oftast är tillstängt. Det där tar jag absolut med mig när jag jagar ny lagringsenhet framöver.
Ska jag verkligen ha en NAS?
Med det sagt så vete fan om det är en NAS jag behöver. Det är ändå bara lagringsytan jag vill ha. Jag strömmar inte film, jag kör ingen extern åtkomst och har vare sig tid eller intresse i att mecka runt på andra sätt. Datan har jag dessutom lagrad på ytterligare två ställen, skilt från NAS:en. Jag kanske klarar mig med en liten SSD-disk rentav? Om inte annat är den betydligt tystare, går att kryptera och är mer portabel.
Så. Det var några grejer veckan det. Det är väl bara att vila upp sig och ha en skön helg i byggdamm och nysattacker.
Krya! Impad att ni springer trots förkylning… jag skyller på minsta snordroppe för att slippa.
Tack! Ja alltså, förkylning ser jag inte som något större hinder. Det blir ju att sänka ambitionsnivån så klart och det är ju inte just de dagarna man pressar intervaller eller långpass på ett par mil. Men visst är det dags för ett löppass i Sthlm snart igen?