Semesterns sista 125 mil (och Dalarnas korta upprättelse)

Så kom semesterns sista längre roadtrip (japp, vi hann vara hemma en hel vecka sen den senaste) och vi var i princip nere i Stockholmsområdet och vände. Även om det blev en lång-kort resa där vi bara var borta knappt tre dygn så hann vi med en hel del längs vägen. Och givetvis själva syftet med alltihop – en lyxig golfrunda på självaste The Stadium Course på Bro Hof. Vi snackar Sveriges finaste golfbana och även i topp när det kommer till Europa. Äh, vi kastar in världen och universum så att ni verkligen förstår digniteten av de 18 hål som utspelades i söndags.

Golfupplevelsen i sin helhet kan ni läsa om här.

Snabbt lunchstopp i Järvsö

Efter att ha lämnat ett niogradigt och hällregnande Östersund i lördags morse tog vi sikte på en natt i Järfälla. Längs vägen söderut hann vi med ett stopp på övermysiga Järvsö Gårdsbageri. Tydligen ska det här vara ett av Hälsinglands bästa caféer och eftersom vädret förföljt oss så var det bara att sätta sig inomhus och luncha.

Verkligen superfint ställe och pittoreskt på alla plan. Sedan stämde dock inte menyn som var uppsatt på väggen (”Den är jättegammal och ska bytas…”) och ingen i personalen verkade riktigt veta vad som gällde men lunch fick vi och maten smakade över förväntan. Förresten, på samma gård ligger också Taittinger Champagnebar, vilket är en av företagets fyra champagnebarer och som vi kom att besöka ett år senare. Läs gärna om besöket här.

Packat i fel väska

Järfälla anlände vi på ungefär utsatt tid och eftersom golfmeckat Dormy fortfarande hade öppet så traskade vi in för att se över sortimentet. Allra helst då vi vann presentkort här på golfresan till Portugal i höstas. Ja. Nu hände ju då bara den lilla detaljen att jag hade glömt presentkorten hemma. Eller så här, jag glömde dem inte. Jag packade ner dem i en väska som jag sedan valde att lämna hemma. Så de var nedpackade. True story.

Visste ni förresten att det heter Barkarby? Inte Barkaby, som jag själv sagt i några år. Man lär sig något nytt varje dag och så fick Maria chansen att rätta mig. Den tog hon vill jag lova.

Vi rekade Bro Hof

Golftävlingen på Bro Hof var på söndag men eftersom vi redan på lördag kväll hade oceaner av tid passade vi på att åka dit och kolla in stället. Redan vid slottet kan man bland annat spana på första tee, det berömda 17:e samt 18:e som löper tillbaka mot slottet. Vi puttade lite på övningsgreenen och som bonus tog vi dagens runstreak här ute. Längs banan löper nämligen en asfalterad väg för golfbilar och den nyttjade vi nästan till max. Väldigt fint att få se hål för hål och klura lite på spelet kommande dag.

Men, är det inte farligt och dumt att springa längs en golfbana? Jo, så klart. Men när det är kväll och inte en käft är ute och spelar så är det nog mer farligt att springa längs valfri landsväg (i Dalarna?).

Dalarnas semi-återupprättelse

Jag dissade Dalarna för knappt två år sedan, efter en bedrövlig bilresa genom landskapet. Japp, inlägget har lästs av tusentals och jag står fast vid vartenda av orden i inlägget. I söndags kväll, när vi lämnade Bro Hof och tog sikte på Borlänge, var läget absolut annorlunda.

I den här delen av Dalarna är de stora vägarna något bättre (varför har inte E45:an ärats med 2+1-väg?). Framåt skymningen och när vi närmade oss Borlänge svängde vi av 70:an och så körde vi istället genom små idylliska dalasamhällen som Naglarby och Tylla och vi stannade även en kort sväng vid Torsångs Kyrka, med anor från 1200-talet.

Med det sagt är det nästan alltid en vinst att svänga av de större ådrorna till landsvägar och ta sikte på småbyarna. Ja, det tar längre tid. Ja, det blir många gånger en finare upplevelse. En augustiskymning i Dalarna skojar man inte bort.

Ett par timmar senare somnade vi fint på loftet i den lilla stugan vi snubblat över på Airbnb. Herregud, vi var på väg att boka hotell. Varför då, när man kan ha ett helt eget litet ställe för sig själv?