Vi spelade The Stadium Course på Bro Hof

I början av augusti packade Maria och jag bilen full med golfprylar och körde ner till Bro Hof Slott några mil utanför Stockholm. Det var äntligen dags för henne att inkassera sin julklapp, nämligen en golfrunda (och tävling) på anrika The Stadium Course på Bro Hof Slott. Fint ska det vara minsann och det här är alltså ingen dussinbana. Den är snarare ansedd som Sveriges och till och med Europas kanske bästa golfbana.

Tävlingen anordnades av och med Golfhäftet. Deras tjänst går ut på att man köper ett medlemsskap hos dem och med det kan man sedan spela för halv greenfee på ett helt gäng med banor både i Sverige och ute i Europa. Ja, plus att de anordnar tävlingar och golfdagar som den här helgen på Bro Hof Slott. Nu var det inget krav på att ha Golfhäftet för det här eventet och ärligt talat var det ett par-tre år sedan vi senast köpte det.

Vi rekade dagen innan

Vår bilresa från Östersund avverkade vi redan dagen innan tävlingen på Stadium Course och så tog vi in på ett hotell i Järfälla. Eftersom vi kom ner i god tid passade vi på att åka ut till Bro Hof Slott för att reka lite. Förutom att spana in det berömda 17:e hålet och putta lite på övningsgreenen så gjorde vi också dagens runstreak här ute. Det visade sig vara ett perfekt sätt att upptäcka banan hål för hål och tillsammans med banguiden som vi pluggat på så kände vi oss så förberedda vi kunde bli.

HITTA HIT | Google Maps

En något naggad slottsmiljö

Även slottet i sig fick sig en kortare genomvandring. I källaren hittar vi omklädningsrummen. Väl tilltagna ytor med låsbara skåp, duschar, bastu och en liten jacuzzi i både herrarnas och damernas (vilket Maria intygade). I det övre planet ligger restaurangen med en liten bar och sittgrupper. Utanför finns det en stor terrass i heldagssol där man kan äta både middag, lunch eller hyra för festligheter.

I grannhuset ligger shoppen vars utbud inte direkt går att jämföra med Dormy eller andra större ställen. Dock ganska sparsmakat om än bra utbud. Efter att ha besökt en mängd olika klubbar runt om i Sverige så kan jag konstatera att Östersund Frösö GK faktiskt har en av de bättre butikerna i direkt anknytning till banan.

Vad gäller lokalerna då så var allt inte helt top-notch faktiskt. Omklädningsrummen var inte slitna men inte helt blankputsade heller. Fasaden på själva slottet led lite av flagnad färg och jag fick känslan av att det skulle behövas restaureringar lite här och där. Överlag ändå en bra känsla.

Tävlingen med Golfhäftet

Den här dagen var det Golfhäftet som ”bjudit in” till tävling och för egen del bokade jag det här som julklapp till Maria i fjol. I paketet ingick förutom 18 hål på golfbanan även fria rangebollar, slottslunch och tävling/utlottning av priser i olika kategorier. 1295:- per person gick kalaset på men då ska vi också notera att en helt vanlig greenfee ligger på runt 2500:-.

Tävlingen var en individuell poängbogey med en så kallad kanonstart. Med andra ord – själv är bäste dräng och att alla bollar startar samtidigt utspridda över hela banan. Alla bollar var fyrbollar och i vår boll var det även två grabbar med, ganska nykläckta golfare men med liknande hcp som oss själva.

Normalt är att det går ut en boll var tionde minut. I den här tävlingen hade de dock tryckt in ytterligare bollar vilket innebar att det gick ut en boll på ”vårt” hål bara fem minuter efter oss. Om det var så på alla hål ska jag låta vara osagt men det kan alltså ha varit 36 samtidiga fyrbollar ute. Det är tajt, så det gällde verkligen att hålla tempot igång.

Golfen är toppklass på (nästan) alla plan

Så. Till själva saken då – golfen. The Stadium Course på Bro Hof är en ”lakesidebana” och är vida känd både i golf-Sverige och världen. Den anses vara Sveriges finaste golfbana allt sedan öppningen 2007 och den hör dessutom till toppskiktet inte bara i Europa utan i hela världen (rankad som #100). Här tävlas det titt som tätt, fem gånger har Nordea Masters på European Tour spelats här, och det märks absolut på skicket (förutom en detalj, återkommer till det).

Vårt starthål blev 4:e, ett 142-meters par-tre (från gul tee) borta mot Half Way House, och vi skulle alltså komma att avsluta på 3:an. Jag tog fram järnsjuan, landade på green, gjorde en tvåputt och inledde alltså dagen med ett enkelt par. Allt den här dagen skulle inte bli lika enkelt.

Jag tänker inte gå igenom hål för hål (men det är lockande) utan konstaterar mest att det här blev en väldigt annorlunda golfrunda mot vad man kanske är van vid. Även om min hemmabana på Frösön är fin framåt augusti så är den inte i närheten av The Stadium Course på Bro Hof. Här snackar vi fairways i absolut toppskick, fantastisksa sjömiljöer, utmanansde bunkrar (återkommer till dem) och otroligt fina greener.

Specialomnämnanden

Några hål på Stadium Course vill jag ändå lyfta som lite speciella.

2:an har ett krön mitt på vilket gör att man nästan måste slå lite i blindo, oavsett tee. Här är det läge att hålla lite till vänster. När man väl är uppe på krönet har man fin sluttning mot greenen men se upp för vattnet till höger. Även på korta sjuan får man se upp för vattnet men med rätt klubba landar man på green med ett slag. Jag gillar såna hål och även här drog jag in ett par.

13:e har vatten längs hela högersidan och här gör man rätt i att bara följa fairway istället för att gena (om man inte är väldigt säker på vad man gör). Det blev ett långt hål för egen del och trösten med två puttar förtogs av de nio föregående slagen.

Banans svåraste hål är 15:e, ett långt och oförlåtande par-5 längs Mälaren. Inte bara har man vattnet som löper längs hela vänsterlinjen utan också bunkrar att ta hänsyn till direkt från tee och 200+ meter framåt. Framåt green krymper en redan smal fairway än mer. Vid inspelet riskerar man både att gå för kort och få en bunker eller gå för långt och landa i sjön. Jag är ändå nöjd med sju slag och två puttar här.

Avslutningen på The Stadium Course är enastående. Förutom nyss nämnda 15 så är 16 ett korthål precis som spektakulära 17:e, hela banans signaturhål, vars green ligger ute på en ö. Här har man bara ett alternativ och det är att landa rätt på green så klubba bör väljas med noggrannhet med väder och vind i beaktning.

Bunkrarna var ingen höjdare

Det fanns faktiskt en detalj som inte var toppklass på den här banan, eller som åtminstone inte passade mig för fem öre – bunkrarna. Nu hamnade jag lyckligtvis bara i ett par-tre av dem men det som på avstånd såg ut som vit och fluffig finkornig var en hård yta där man i princip fick spela som på fairway. Visst, det hade regnat kvällen och natten innan men jag kan aldrig tänka mig att det råder sådana här förhållanden under mer seriösa tävlingar. En liten besvikelse faktiskt med fördelen att man fick ännu ett skäl till att hålla gott avstånd till dem.

Att sänka sig på The Stadium Course

När rundan summerades kunde jag konstatera att jag bara spelat bort ett par-tre bollar. Och, trots elva slag (ett jävligt fett streck) på 13:e så gjorde jag tillräckligt med poäng på resterande hål (tre par) att jag faktiskt, med 33 poäng, lyckades sänka mig en smula. Att göra det på Bro Hof ser jag ändå som något fint så det tar jag verkligen med mig därifrån. Det kanske trots allt lönar sig att ha en liten tråkigare taktik än vanligt (det vill säga spela safe) och faktiskt få spela golf än att chansa, leta bollar och plikta vid vattenhinder.

Lunch och prisutdelning

Efter närmare sex timmars spel (!) avslutade vi rundan på 3:ans green där jag själv stod för en bogey. Vi var tämligen möra allihop och såg alla fram emot den avslutande lunchen med prisutdelningen uppe på slottet. Något pris tog vare sig Maria eller jag hem och lunchen hade vi nog båda två förväntat oss lite mer av. En helt okej köttfärslimpa med färskpotatis men inte så mycket mer än så heller.

Priserna som delades ut var allt från tidningsprenumerationer till golfresor så den delen var ganska intressant ändå. Man gör också rätt i att vara kvar efter tävlingen. Fem-sex personer som drogs som vinnare hade exempelvis redan gett sig av och då gick dessa priser vidare till oss som var kvar på plats. Rättvist.

Allt som allt – The Stadium Course och Golfhäftet

I slutändan var det här en härlig golfdag med trevligt sällskap (gillar grabbarna i vår boll för de spelade och chansade som om det inte fanns någon morgondag). Även om lunchen kunde steppat upp ett par steg och bunkrarna sög (det gör de i och för sig alltid) så var helhetsupplevelsen ett golfminne för lång tid framöver. Det här är absolut den finaste och roligaste banan jag spelat på och om jag får frågan eller chansen att spela här en gång till så är svaret givet.

Count me in!

LÄS MER | Officiell sajt | Mer golf på bloggen

2 KOMMENTARER

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.