Schanzengraben och en av Zürich gröna oaser

Under min upptäcksvandring i Zürich i somras tog jag sikte på ett av stans alla grönområden, som jag på förhand förstått som riktigt trevligt. Resultatet? Tja, det var ganska många förväntningar som helt och hållet infriades när jag klev ner i det lummiga Schanzengraben och började promenera längs det som en gång i tiden var en vallgrav. Det här var dessutom grönt i dubbel bemärkelse.

Zürich bjöd verkligen på riktigt härligt sommarväder den här junidagen. Efter den korta promenaden från tågstationen tog jag trapporna ner från biltrafiken och entrade nästan som en ny värld. De sommargröna trädkronorna hängde ut över promenaddäcket men det var inte den enda grönskan det bjöds på här nere. Även det klara vattnet hade sin gröna touch och här satt folk i långa rader och svalkade fötterna och njöt av en fin lördagsförmiddag.

Hitta till Schanzengraben

Från Zürich HB, centralstationen alltså, når man Schanzengraben enklast till fots. Det är knappt 300 meters promenad från spåren till till promenadens norra ände vid Rio Bar. Från södra änden når man stråket från Zürich Bürkliplatz nere vid sjön. Det går så klart också att komma ut längs kanalen lite här och där under de knappa två kilometrarna som den sträcker sig.

GOOGLE MAPS | Gå från norrGå från söder

Det här är Schanzengraben

Området kring Schanzengraben omnämns redan på 1200-talet. Då byggdes det ett system av vallgravar kring det medeltida Zürich. Dessa har sedan i olika former utvecklats, bland annat som en del av stans barockfästningar i mitten av 1600-talet. På kartan kan man idag se en kanalen i en tydlig rak och kantig linje, vilket i sig skvallrar lite om dess historia.

Efter ett par brokiga århundraden med industrialiseringens framfart förföll Schanzengraben till den grad att det mer eller mindre sågs som en helt oattraktiv del av stan och som en fabrikskanal med allt vad det innebär. Det var först på 1950-talet som diskussionerna om ett promenadstråk började diskuteras. Det tog dock ytterligare över trettio år innan planerna helt var verkställda 1984, då Schanzengraben öppnade i sin nuvarande form.

Rekreation, avslappning och Männerbad

Schanzengraben är inte enbart ett promenadstråk för lite avkoppling och rekreation. Här finns även Männerbad Schanzengraben som öppnade 1864. Det här ses lite som en motsvarighet till Frauenbad Stadthausquai längs Limmats västra strand ett stenkast bort.

Är man sugen på lite mer actionbetonad aktivitet så ska absolut Züri Urban Kayak spanas in. När jag knallade förbi spelades det kajakfotboll (heter det så?) på kanalen och det var absolut väldigt livat. En härlig kontrast till andra delar av det här sköna stråket. För egen del njöt jag kort och gott av en lördag på egen hand och iakttog mest folk. En upplevelse om någon.

BLOGG | Ett knappt dygn i Zürich

Gamla botaniska trädgården

Vid Männerbad tog jag gångvägen och trapporna upp i Old Botanical Garden (Alter Botanischer Garten). Precis som med många liknande parker runtom i världen huserar här växter och grönska av olika slag.

Trädgården slog upp portarna 1837 men på 1970-talet begränsades dess utveckling och växtlighetens överlevnad på grund av bebyggelsen runtomkring. Inte bara hindrades trädgården från att växa rent utrymmesmässigt. De omgivande byggnadernas höjd skuggade också området vilket missgynnade växtligheten. Detta gjorde att man 1977 öppnade ett nytt område i stans östra delar och som idag är Botanischer Garten der Universität Zürich. Dit bort tog jag mig aldrig, även om jag joggade i krokarna tidigare den här morgonen.

Kvar i den gamla botaniska trädgården finns givetvis växter och annat som klarar av omständigheterna. Så mycket mer än så vet jag inte om trädsorter och blommor så det tycker jag att ni ska utforska själva om ni kommer hit. Däremot vet jag hur man njuter av en skön park med sin lummighet och tystnad, även om man befinner sig i hjärtat av Schweiz största stad.

Kort och gott; jag älskar såna här parker!

Zürich grönskande bubbla

Efter en timmes promenad bestämde jag mig för att avvika Schanzengraben och fortsätta min upptäcksfärd på annat håll. Det är ändå lite svårt att tro att det här en gång i tiden var en stor fästning, eller till och med en äcklig industrikanal för bara drygt hundra år sedan. Jag, och förhoppningsvis alla andra, föredrar ju dagens skepnad alla dagar i veckan.

Allra helst en sommarvarm juniförmiddag med en glass i ena handen och kameran i den andra. Zürich och Schanzengraben gav mig verkligen en fin timme här i den grönskande bubblan.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.