Jag gav mig själv 23 timmar i Zürich (inklusive en runcation)

I somras tog jag mig en sväng till Zürich, på en sån där egotripp jag får för mig att göra ibland. En distanskortare variant den här gången då, till skillnad från andra ställen jag rest själv till som LAX, Vancouver och Singapore. Nu lämnar vi dem åt sidan och fokar på Schweiz största stad istället, en by jag faktiskt var helt obekant med fram tills att jag kom in med flygbussen en fredagseftermiddag.

Och lite visste jag att jag ett knappt dygn senare skulle sitta med liten av en halleluja-känsla när jag tog tåget för vidare färd mot mot Genève. Men vi tar det från början.

Kvällspromenad, Gamla stan och vackra Lindenhof

En timme efter touchdown på flygplatsen utanför stan hade jag både hunnit ta tåget in till city och checka in på Walhalla Guest House precis vid centralstationen. Värmen var frapperande och på rummet stod en liten bordsfläkt som jag sonika satte på och lät gå medan jag bestämde mig för en kvällsupptäcksfärd i de närmaste kvarteren.

”De närmaste kvarteren” blev kanske lite mer än så för när jag väl börjat promenera längs floden Limmat, som flyter rakt genom stan, kunde jag inte riktigt sluta. Jag passerade Rudolf-Brun-Brücke och tog mig via några småpassager upp på Lindenhof. Där var jag ganska osjälv och det är, när man kommer dit upp, helt begripligt.

Här kan man sitta länge och bara titta ut över både Limmat, spårvagnarna nere på Limmatquai och även alperna som reser sig några mil bortanför stan. Lindenhof och kullen har en historia som sträcker sig långt bakåt i tiden. Här hittades i mitten av 1700-taket en romersk gravsten från 200-talet där bland annat Turicum omnämns, vilket var romarnas namn på bosättningen i området och det som idag alltså är just Zürich.

Promenaden genom gamla stan fortsatte och jag lät mig själv nästan gå vilse i de små gränderna bland schweiziska flaggor, kyrktorn och restauranger. Tillslut kom jag ut vid mynningen av Limmat och där bredde Zürichsjön (Zürisee) ut sig med alperna som mäktig kuliss där bortanför.

Runstreak #779

Att runcation är ett utmärkt sätt att upptäcka en ny plats är sedan gammalt. Strax efter 8 följande morgon snörade jag på mig löparskorna och stack ut på en upptäcksjogg. Jag rundade nationalmuseum vid centralstationen, joggade genom Platzspitz Park och ut på udden där Sihl från flyter in i Limmat. Längs Limmatquai tävlade jag med spårvagnarna innan jag kom bort till flodmynningen och sjön.

Längs sjöns östra strand fortsatte jag sedan hela vägen bort mot Zürichhorn, ett härligt grönområde där jag stannade till några minuter och njöt av alp- och sjövyer. Efter en halvmil i löparskorna vände jag och tog mig genom gamla stan tillbaka till hotellet. Efter en dryg trekvarts löpning kunde jag tillslut casha in runstreak #779 och nio vackra kilometer på kontot.

Hur bra frukosten smakade efter löpningen? Det får ni diskutera i smågrupper. Lämna era rapporter i kommentarsfältet längst ner i inlägget.

Schanzengraben – strandpromenad, krigsminnen och herrbad

Efter en riktigt fin frukost i all sin enkelhet checkade jag ut från hotellet och låste in bagaget för att kunna upptäcka stan lite mer lättsamt. Jag hittade ganska snart ner till Der Schanzengraben, vilket visade sig vara en strandpromenad som börjar vid Gessnerbrücke knappt 300 meter söder om centralstationen.

Det här är resterna av en gammal militäranläggning med anor från 1600-talet och som uppfördes med anledning av det 30-åriga kriget. Under industrialiseringen blev det här sedan ett ganska ocharmigt fabriksområdet innan det 1984 öppnade upp som ett promenadstråk som leder oss flanörer hela vägen ut till Zürichsjön.

Den här förmiddagen, en lördag i juni, var det en hel del folk ute och njöt både av att promenera längs vattnet, bada fötterna, läsa böcker och spela kajakboll (kallas det så ens?). När jag kom fram till Das Männerbad Schanzengraben, herrbadet som uppfördes på 1860-talet, vek jag upp i gamla botaniska trädgården vilket bara spädde på den lummiga upplevelsen så här mitt i stan.

Jag klev av Schanzengraben vid Bleicherweg, en större gata som snart skulle leda mig till kvarteret med Världskorruptionsmuseet (FIFA-museet alltså). Eftersom den här firman redan har så mycket pengar så ärade jag dem aldrig med något besök, vilket så klart kändes fint hela vägen in i själen.

Min svaghet för strandpromenader

Jag är ganska svag för strandpromenader. I Zürich kan du få över en halvmils oavbruten sjöpromenad från Strandbad Tiefenbrunnen på ostsidan till Landiwiese på andra sidan viken. Adderar vi alla gångvägar och stråk längs Schanzengraben, Limmat eller Sihl så kan vi nog multiplicera den siffran med tre, fyra eller fem beroende på hur centralt du vill befinna dig.

Från korruptionsmuseet tog mig ut till sjön och Arboretum där jag i långsamt tempo och med tid för både fotosessioner och avstickare fortsatte längs strandlinjen hela vägen bort till Strandbad Mythenquai. Där ute i sjön gled folk runt i sina trampbåtar medan Springbrunnen Aquaretum sprutade upp sitt vatten mot den sommardisiga himlen.

Det här var verkligen en lördag med lågt tempo och en puls därefter. Jag hade helt obråttom och med noll intresse av att hinna bocka av så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Det var sonika en lördagsflanör som tagit över min kropp den här varma junihelgen. Efter ett par timmar längs sjön började jag sakta röra mig inåt gamla stan igen. Magen kurrade och det var hög tid för att hitta ett lunchhak.

Kyrktätt i gamla stan

Det var inte bara längs sjön som folk badade. Även längs Limmat och dess promenadstråk satt folk i lugn och ro och chillade med fötterna i det klara blågröna vattnet. Här hittade jag också, vid Frauenbad Stadthausquai, en 3D-modell i sten (typ?) av Zürich som jag stod och betraktade en stund.

Gamla stans virrvarr av gränder tog mig snart till ett trevligt lunchhak där jag blev sittandes med en soppa, bröd och en öl. Jag är ingen storätare när jag reser på egen hand så det här täckte gott och väl mina behov i sommarvärmen. Sedan kallade Lindenhof återigen, där det precis som kvällen innan var en hel del folk som nöjt njöt av utsikten (och rökte brajj).

Mitt i gamla stan och precis bredvid Lindenhof reser sig St. Peterskirche högt över takåsarna. Det här är en av fyra stora kyrkor enbart i de gamla delarna av stan och den har en historia som sträcker sig över tusen år bakåt i tiden. Här fanns ett mekaniskt kyrkur på tornet redan på 1200-talet och tornurtavlan är idag faktiskt Europas största, med en yttre diameter på 8,64 meter.

Nästan rakt över floden hittar vi en annan kyrka i Grossmünster. Den här något yngre kyrkan invigdes cirka år 1220 och känns främst igen tack vare sina två tvillingtorn.

Rakt in i Zürich pridefestival

Tidigare under mina timmar i Zürich hade jag noterat att det var ovanligt prytt med prideflaggor runt om i stan. Det här skulle snart få sin förklaring när jag efter min sent intagna lunch i gamla stan började höra karnevalstämning några kvarter bort. Jag drog mig bortåt Bahnhofstrasse för att spana in vad allt handlade om och här drog mycket riktigt ett tåg av pridedeltagare rakt igenom stan.

Jag betraktade spektaklet en stund och det var svårt att inte ryckas med i pulsen och musiken. Klockan började dock bli avgångsdags med en bokad tågbiljett framåt halvsjutiden. Jag drog mig bort mot hotellet för att plocka ut mitt bagage jag låst in under dagen. Jag kan eventuellt ha hunnit med en drink längs vägen och även spanat in vilket spår som mitt tåg skulle avgå från, mest för att slippa stressa inför tågresan mot Genève.

En dyr tågbiljett i andra klass

Min ursprungsplan med tågresan mot Genève var egentligen att boka en förstaklassbiljett. Några veckor innan skulle en sån biljett gå lös på runt sjuhundra spänn men eftersom jag inte ville låsa upp mig på tider och annat så valde jag att avvakta. Det slutade med att jag la vantarna på en andraklassbiljett istället, för samma pris, och spenderade tre timmar i ett fullsatt tåg. Jaja, jag sparar förstaklassupplevelsen till en längre tågresa än bara knappt tre timmar.

Right on time rullade jag sedan ut från Zürich, nästan på minuten ett dygn efter att jag landade på flygplatsen. Under de här timmarna hann jag upptäcka vilken fotogenisk stad det här är. Floden och dess mynning vid sjön. Alpvyerna. Gamla stans alla gränder. Utsiktsplatsen vid Lindenhof. Strandpromenaden Schanzengraben. Plus att jag fortfarande har Uetliberg utanför stan kvar att upptäcka, precis som en båttur på sjön, lite SUP kanske och varför inte en roadtrip runt sjön och alla dess byar.

Som sagt. Nästa gång.

VLOGGTågresan från Zürich till Genève

Tåg i Schweiz - SBB CFF FFS

7 KOMMENTARER

  1. Tack för alla vackra foton..Kanske dags att ta sig dit snart ( en kusin till mig bor där så hotellet sparar jag)

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.