Jag fick ett mejl för ett tag sedan. Från en bonde. Hen var sur. Rejält irriterad. Vi pratar nu inte bara om att ha vaknat-på fel-sida-sur utan genuint upprörd. Över det beteende jag visade på bloggen i ett av mina absoluta favoritinlägg. Med ett av mina favoritfoton i skottgluggen.
När jag tänker efter var det ju kanske inte så jävla konstigt.
En varm sommardag för några år sedan. Jag och Katarina är på turistrunda. Vi hänger uppe på berget med utsikt över hela stan. Upptäcker parken nere vid sjön. Blickar ut över en magnifik fjällkedja från den högt belägna vägen ute på ön. Och vi lyckas fånga det där fotot när vi kliver ur bilen, placerar Katarina mitt ute i grödorna rakt nedanför vägkanten med färger, fjäll, himmel, sjön och ta mig fan hela tjottablängen (nej, inget naket era perversa jävlar).
Kort och gott en sån där bild man bara wow:ar över (skärp er, fortfarande inget naket) framåt november när höststormen hugger tag i trädkronorna och regnet piskar mot fönsterrutorna.
Det var på inget sätt nytänkande. Att folk klampar ut i andras odlingsmarker för att fånga vackra bilder har hänt förut. Vi har väl alla sett både influencers och unfluencers förstöra allt från lavendelblomster till rapsfält i sin iver att fånga det ”rätta ögonblicket”. Det här var inte första gången jag gjorde det heller. Men kanske var det den sista?
Flera år senare ramlar det in ett mejl. Från en bonde. En arg bonde.
”Är det en bild som föreställer någon som går i min spannmål? Att det är en populär plats vet jag men ni som knarkar upplevelser verkar skita fullständigt i regler. Jag får ideligen säga till folk att inte gå i grödan. Och alla säger att dom inte visste det. Och blir sura på mig. Det ingår inte i allemansrätten att gå i växande grödor. Jag tycker du ska byta bild.”
Livet är en skola. Man lär sig saker hela tiden. Vissa saker borde man kunnat sedan tidigare. Andra kanske något mer onödiga saker kan man sedan barnsben. Sunt förnuft kommer man långt med men ibland blir det helt enkelt bara… tja, ett trasigt läge. Utan att man för den sakens skull hade ett ont uppsåt. I ärlighetens namn var ju aldrig tanken att förstöra någons odlingsmark.
Så klart.
Den arga bonden fick rätt, inklusive en pudel i mejlform. Jag städade bort bilden på de platser där den förekommer här på bloggen. Noll idé att tjafsa om något som faktiskt är ganska uppenbart. Och så kan jag ju passa på att sprida vetskapen till er andra också. Hur vackert, lockande och oskyldigt det kanske må se ut så är det i slutändan inte värt det.
Med det sagt, så här när fälten i våra landskap ser så där härligt inbjudande ut – titta och njut men ge fan i att förstöra andras marker. Är vi överens?
Bilden m blommande majsfält är vacker även när den är fotad från vägkanten. vi är helt överens om din slutsats! Respekt och ödmjukhet inför andras ägor o ägodelar.
Ja, instämmer helt med det. 🙂
100% med på den! 🙂
Så är det!