Ännu en vecka har passerat. Vi började den med att resa hem från USA och rundade av i ett vintrigt Östersund. Tröttheten slog till rejält efter hemkomsten så kanske inte den mest effektiva arbetsveckan. Helgen kröntes med snöskottning och lite fysisk aktivitet. Nu längtar jag till intensiva gympass igen så jag tänker att ett sånt får bli av redan idag.
Lite från veckan som gått då? Okej.
Gammalt flygplan som gammalt flygplan?
Jag hänger i ett antal Facebook-grupper för resor, både tåg- och flyggrupper. Under året har SAS wet-lease-partner Smartlynx fått mycket kritik, både där och i ”vanlig” media. Kabinpersonalen pratar inte svenska och flygplanen har varit jättejättegamla med jättejättegammal inredning. ”Knappt flygdugliga” om man får tro medias rapportering där de intervjuat de som varit mest kritiska.
Alltså jag vet inte. När hade ni senast en SAS-flygning med svensk eller ens skandinavisk kabinpersonal? Lätträknat på senare år, det är i alla fall min erfarenhet. Och gamla flygplan? Visst, det är ju alltid roligare att kliva ombord på en nyare SAS-brandad A320neo än något annat. Fast handen på hjärtat, hur många gnäller på Lufthansa när det står en A320 från 2008 och väntar? Eller en charter-737:a med noll benutrymme?
Precis.
Hemligheter inför öppen ridå
Att jag är allergisk mot ”marmeladmackan” är nog ingen hemlighet. Ni vet, där folk kör telefonsamtal på högtalartelefon och håller i enheten som en marmeladmacka. Vet folket i andra änden av samtalet om att deras röster basuneras ut till omgivningen? I många fall troligen inte.
Det finns en annan jävligt oskön touch på det här med telefonsamtal inför öppen ridå. Det är nämligen mer än en gång jag överhört samtal vars innehåll aldrig borde ha nått vare sig mina öron eller resten av de människor som satt runtomkring. När en medarbetare, chef, konsult eller vem tusan som helst högt och tydligt pratar om allt från enskilda och namngivna (!) medarbetare till arbetsmiljöproblem, företagshemligheter och marknadsplaner…
Tidigare i veckan satt jag på en plats där flera personer runt mig gjorde en rad arbetsrelaterade online-möten och telefonsamtal. Jag hörde om arbetsmiljöproblem med namngivna personer inom militär verksamhet, hur ett företag skulle lägga upp sin fakturering av väldigt stora belopp (just den detaljen nämndes fem gånger under en kvart), det ”gamla vanliga” där medarbetare på random firma baktalas på olika sätt och att en ”Anders” tydligen hade en infektion av något slag.
Vill man så kan man göra en hel del med informationen som läcker ut i offentliga miljöer. Lite likadant som att folk mer än gärna rabblar sina personnummer i kassan på affären, för att registrera ett köp på sitt medlemsskap. Ibland värdesätter folk den personliga integriteten väldigt högt medan man ibland, när det verkligen gäller, inte har en tanke på den.
Kön (som inte finns)
På USA-resan nyligen var vi flera gånger inställda på köande av olika slag. Säkerhetskontrollen på Kastrup, immigrationen på JFK, museum i Washington, säkerhetskontrollen på Dulles när vi skulle åka hem och passkontrollen på Frankfurt när vi ankom från USA och non-Schengen-område.
Jag tar det från början.
- Fast track på Kastrup: 0 minuter.
- Immigrationen på JFK: 2 minuter. 21:47 vandrade vi av flyget, 21:50 kom vi till passkontrollen, 21:53 var vi på väg mot airtrain.
- Museum i Washington: 5 min till Air & Space-muséet, fem minuter till Arlington, 0 minuter till Kapitolium.
- Pass- och säkerhetskontroll på IAD: 0 minuter (och man behövde dessutom inte packa upp vätskor och datorer).
Allt gick helt fantastiskt smidigt. Helt klart en fördel att ha fast track och att sitta i främre delen av kabinen på utresan vilket gjorde att vi var först av planet. På Dulles var det inte ens någon idé att leta fast track eftersom det ändå var noll personer i den vanliga säkerhetskontrollen. På Frankfurt gick vi rakt igenom passkontrollen till Schengen-området. Inte en själ före oss. Kanske en av mina bättre upplevelser på FRA faktiskt, det är ju annars inte någon favoritflygplats.
Motivation på glid
Ärligt talat, det där med Vasaloppet. Jag vet inte hur bra idé det var att spontananmäla mig i vintras. Det är höst, snön har ramlat ner, spåren är preppade och här står jag utan både utrustning men framförallt helt blank motivation. Rehaben av knät går lite långsammare än jag tänkte mig och det spelar så klart in, plus att jag inte har logistiklösning på plats för Vasaloppetshelgen.
Ja, nej, jag vet inte. Linda, peppa mig!
Det minst märkliga
Det har snöat. Massor. Alltså, tre-fyra-fem decimeter bara i Östersund. Inte ett dugg märkligt. Vi är i november. Allt kan hända. Och allt blir ju så himla mycket ljusare och trevligare i en annars ganska mörk och grådyster del av året. Mer snö åt folket!
Hur var er vecka?
Det här måste vi ta itu med. Vad går du igång på? Godis, hot, skam, inspiration?
En härlig påse gott och blandat tror jag. Alltså, både godiset då och det du gav som förslag. Eller inte skam förresten, det får andra ägna sig åt.