Första morgonen i Chicago. Lagom yrvaken snörar jag på mig löparskorna för ett kort och enkelt morgonpass, efter en oväntat bra natts sömn i hotellsängen. Att ta en löprunda är ett ypperligt sätt att upptäcka grannskapet på, framförallt när man befinner sig i en ny stad. Reka inför kommande upplevelser. Få koll på väderstrecken och på sikt bespara mig tid. Dessutom skönt att få lite aktivitet i kroppen.
Jag håller nästan på att springa in i Apple-butikens glasfasad på vägen tillbaka till hotellet. Den ligger nästan lite intryckt längs Riverwalk där Michigan Avenue korsar Chicagofloden. Några timmar senare, efter dusch och frukost, går jag förbi igen och tar en sväng in i butiken. Den är allt annat än trång och insprängd. Den är ljus och luftig, som så många andra Apple-butiker jag besökt genom åren.
Alltså, det verkar ha blivit en grej ändå. Att besöka Apple Store lite var jag än är. New York, DC, San Francisco, München, Covent Garden i London, Paris och säkert fler jag inte minns just nu. Kalla mig nörd om ni vill. För det stämmer nog.
Där stod ett par på display. Apple Vision Pro. Som i skrivande stund inte finns i Sverige och som bara har funnits på marknaden ett kort tag. En helt ny produkt i ett segment som många menar har funnits länge. Fast inte på Apple-viset. Sedan får Apple-hatarna säga vad de vill (för de har fel).
Jag visste inte ens att det gick men säljaren bokade upp mig på personlig demo dagen därpå. En egen visning med brillorna på. Lite visste jag då att det här skulle komma att bli…
…den ballaste visningen jag i tekniksammanhang varit med om. Nu är jag inte någon som springer på prylevents men med intresset så passar man ju så klart på att testa saker. Jag var till exempel på den superhemliga visningen av iPhone 3G, den första Apple-telefonen på svenska marknaden, sommaren 2008. Den var ball. Det var den. Men rent upplevelsemässigt inte i närheten av Apple Vision Pro.
Vi satte oss ner i en soffa och säljaren berättade vad vi skulle gå igenom. Brillorna kom in nyputsasde och så gjordes en snabb konfiguration för att passa mitt huvud och mina ögon. Sedan blev det showtime. Gränssnittet, fönsterhanteringen, bildvisningarna både vanliga och panorama och så lite 8K-film.
Lägg av. Inte.
Vilket koncept ändå. Vilken produkt, för att vara första generationen. Vilken känsla. Det var ett moment of ”shut up and take my money”. Lyckligtvis reste jag med handbagage så det hade inte varit möjligt att få med ett exemplar hem. Kan vi låtsas. Kanske var det lika bra. Kanske ska jag fortsätta resa med handbagage. Men det ska sägas att det kliade i fingrarna.
Det här måste bli framtiden. Inte bara för nördar och muppar. När tekniken förfinas, batteritiden utvecklas, brillorna blir lite smidigare och prislappen sjunker – då kan jag faktiskt se mig själv sitta med ett par på huvudet. Hemma i soffan. På jobbet. På tåg- och flygresor. Hej Apple, jag villhörer ett par Vision Pro.
Igår.
Fler som testat?
Who vilken grej!
Det kan man lugnt säga!