Veckan – ostfralla, pinne i brasan och ”inte riktigt klar”-känslan

Ny vecka och den som just passerat blev en lätt jetlaggad historia för egen del. Vid lunch i tisdags landade jag i svensk tidzon igen efter mina fina dagar i Chicago. Lyckligtvis få jobbmöten där jag istället kunde ägna mig åt saker som dykt upp under ledigheten och planering för de kommande veckorna.

Men vi tar väl ett litet djupdyk i vad veckan bjöd på?

Ganska sorgligt där va, SAS?

Jag flög SAS tur och retur Arlanda – Chicago via Köpenhamn. Efter den lyckade budgivningen till business på utresan blev det billigaste Go Light på nattflyget tillbaka. Lugnt så sett, planet var väldigt luftigt så det var inga problem att lägga sig över fyra säten och sova några timmar. Servicen var också bra med trevlig kabinpersonal och prislappen högst rimlig för det här benet.

Men cateringen på nattflygningen ORD-CPH? Herregud. Först någon typ av varm ostfralla innan kabinen släcktes ner följt av en ganska sorglig korvlåda med en blöt omelett timmen innan landning på Kastrup. Jag är inte kräsen på något vis men det här?

Det var alltså ett bra beslut att äta något vettigt i United-loungen innan boarding…

Tänt va’re här!

Vi stack till Funäsdalen i torsdags kväll så för min del blev det mest att packa upp och packa om. Målet? Elda! Tidigare i veckan fick vi nämligen godkänt på kaminen i lägenheten, som var den sista springande punkten, och vi ville så klart elda in den ordentligt innan våra första hyresgäster skulle anlända nu i helgen som gick.

Och vi eldade. Jag flyttade upp kontoret till fåtöljen framför kaminen och petade in en pinne i brasan med ojämna mellanrum, medan jag satt med Excel-filer och annat trevligt. Hur skönt? Det skymtades ganska bra på elförbrukningen också kan jag meddela…

Det blev hemresa redan på lördagen men vi tog en liten omväg förbi Fjällnäs och högfjällshotellet. Marias dotter jobbar som kock där så vi passade på att ta oss en lite lyxigare lunch medan vintervindarna ven runt hotellets gula fasader.

Vinterstaden!

Funäsdalen blev som sagt ett kortbesök och vi åkte tillbaka till Östersund redan i lördags, dit även mina föräldrar tagit sig. Det har varit både födelsedagsfirande och en helt fantastiskt fin promenad ut på Medvinden, fenomenet med den upplogade vägen för skridskor, skidor, flanörer och joggare från Badhusparken inne i stan till Kungsgårdsviken elva kilometer ut på Frösön.

Vädret var ju också på rätt sida. Otroligt tacksamt när jag för en gångs skull faktiskt varit i Östersund en helg. Jag kollade snabbt kalendern och konstaterade kort att det här var tredje helgen i år som jag spenderat på hemmaplan. I övrigt har det varit Funäsdalen eller resa. Livet just nu. Så kan det vara. Nu är dock Viste uthyrt några veckor så nu blir det faktiskt Östersund vilket jag vill eller inte. Och ärligt talat, om vintern fortsätter som den gjort hittills så är jag nöjd så.

Mycket nöjd.

Kaffehuvudstaden nästa?

”Har du någon mer storstad i USA på din önskelista nu?” frågade min mor mig efter att jag kommit hem från Chicago. Och alltså, det finns ju mängder av platser där borta som jag skulle vilja uppleva men där och då kom jag inte på något…

…tills en diskussion i helgen ledde mig bort till ”Emerald City”. Seattle alltså, vilket är en stad jag kikat på tidigare men som prioriterats ner av olika anledningar. Men självklart Seattle, som även kallas ”The Coffee Capital of the World”. Ja, plus Boeing-kopplingarna så klart.

Med det sagt, jag är inte klar med USA på långa vägar (och långa vägar finns det ju gott om där så varför inte en roadtrip?). Kanske kan jag få in ytterligare en eller ett par resor till dit i år, trots en högst medioker dollarkurs. Seattle står i så fall näst på tur. En kaffe på det så!