”Ååååååh jag hatar att bo på flera ställen!”
Den har man ju hört. Några gånger. Att vara sambo med en separerad förälder som har varannanveckasbarn har med åren gett mig lite andra perspektiv på saker och ting. Stora grejer. Små grejer. Fåniga grejer. Rimliga grejer. Nu är just varannanveckaslivet över sen några år men i och med att vi nu själva skaffat ett andra boende har gett mig lite flashbacks. Fast för mig själv.
”Hm, undrar om mössan är på Frösön eller i Funäsdalen?”
”Hm, tog jag inte hem rakhyveln?”
”Men satan, var i helvete la jag mina jävlar vantar va fan?”
Ja, jag vet. Ibland får jag in lite för många svordomar men igår höll jag på riktigt på att gå av. För en liten grej jag inte hittade som jag sett bara några timmar tidigare. Efter att ha vänt uppochner på väskan, samma väska som jag i all hast packat en kvart innan vi stack till Funäsdalen häromdagen, inser jag att grejen hänger på en klädhängare tre decimeter från där jag stått och letat.
Att nu ha två ställen att leva på är en lyx. Så klart. Med lyx följer också i-landsproblem. Jag vet. Att vantar plötsligt försvinner, att en mössa antingen här eller där eller att min rakhyvel tillslut hittades i en hög med otvättade kläder… ja, nej, jag vet inte. Samtidigt som min form just nu kanske inte är på topp så har jag betydligt mer förståelse för det här med att växla boenden. Helt klart.
Sa jag i-landsproblem? Det gjorde jag. Och jag hatar inte att bo på flera ställen (eller fjällen). Det gör jag inte. Det handlar nog mest om att få en struktur och den sätter sig väl inte över en natt heller.
Veckans kassa grejer
Jag avskyr när folk skryter över hur mycket de har att göra. Hela tiden. Aldrig pauser, rast eller vila. Det är knappast något som är hållbart på sikt och många får nog erfara det när det är aningens försent. Just nu har jag massor att göra. Det är inget jag är direkt stolt över för lite kan jag känna att jag tagit på mig för mycket samtidigt som jag oftast orättvist beskyller mig själv för att planera dåligt. Eller så vill jag för mycket. Kanske mest det. I januari tyckte jag mig se ljuset i tunneln. Det var en något längre tunnel än jag tänkte mig.
Vad jag då inte behöver är saker som strular. Igår skulle jag ut och åka längdskidor på lunchen, mellan två möten. Då tyckte träningsklockan att det var en utmärkt idé att starta om sig fyra gånger (aldrig hänt förut). Skidorna passade på att klibba fast i snön med noll glid som resultat.
Mitt tänkta 40-minuterspass blev 22 minuter i skidspår som obönhörligen snöat igen under lunchens yrväder. Ja, nej. Det blev ingen superkvalitet men jag var å andra sidan ute och fick frisk luft. After all, det var nog det viktigaste.
Fast några bra grejer också
Lunch, friskvård och längdskidor rakt utanför dörren får väl ändå, trots klockstrul och annat, ses som ganska hög nivå på lyxskalan? Det tycker jag. Ibland får man förbise vissa mindre roliga detaljer. Kanske mest i efterhand med facit.
En annan väldigt bra grej var att jag tillslut, igår kväll, fick tummen ur mitt feta arsle. Hotell i Chicago är nu bokat, vilket jag av oklar anledning dragit ut på i flera veckor. Fattar inte riktigt vad det sitter i men av någon anledning har jag så otroligt svårt för att bestämma mig när det kommer till just hotell.
Jag är inte ensam. I senaste avsnittet av Att resa-podden outar Lisa samma sjuka. ”Man kan missa en bättre deal” nämner hon som anledning. Är inne på liknande men kanske mest på läge, avstånd och sånt praktiskt. Jaja, nu är det bokat. Det känns bra och Chicago ska bli riktigt spännande. Jag menar, Sears Tower (som det hette fram till 2009) var ju en av de första skyskraporna jag hörde talas om som barn, då dessutom högst i hela världen.
Annan bra grej var ortopedåterbesöket i måndags. Efter en statusgenomgång av ett knästycke kom vi fram till att ge mig själv och knät ett kvartal till. Även om jag tränat på bra sedan senaste operationen så kan jag fortfarande inte springa. Och det är springa jag vill. Korsbandsoperation finns som valmöjlighet och kanske är det än mer påtagligt nu med en halv menisk bortopererad. Men en ny operation och rehab på ett år? Kortsiktigt lockar det inte nämnvärt. På längre sikt kanske det är vad som ändå kommer hända. Fortsättning lär följa.
Jaja. Lördag hörrni. En kaffe, stryktipsrad och några ton Härjedalsluft på det här så.
Har en del tips runt detta med dubbelt boende.
Ha så mycket som möjligt dubbelt. Ha samma saker kvar i stugan hela tiden, så att man inte ena svängen lämnar kvar en mössa och nästa gång ett par handskar. Typ.
Sen har vi en ”stugkorg” dvs en bärvänlig korg som står på en given plats hemma när man är hemma och på en given plats i stugan när man är där. I stugkorgen droppar man sedan kontinuerligt sånt som man vet ska med till det andra stället. ”Den här handduken hör ju till stugan” Bra då lägger jag den i korgen direkt, så kommer den med automatiskt nästa gång vi åker dit.
Sen har vi ingen tvättmaskin i stugan vilket bidrar till förvirringen för vår del.
Ja, att ha dubbelt är en bra grej med den lilla detaljen att vi ändå inte kan lämna kvar allt eftersom vi hyr ut lägenheten. Det lär bli ett evigt fraktande av skidor, till exempel. Man åker jorden runt på handbagage men till Funäsdalen med full bil. Logiskt. 😉
Att ha en liten låda hemma för ändamålet är ju i och för sig en bra idé.
De där ”tvåbostadsproblemen” [ilandsproblemen] har jag och G löst på två helt olika sätt. G har gjort det enkla, dubbel uppsättning, en på varje lokal. Mitt ”hatar slösa och dubbla uppsättningar av allt”, bokstavligt hatar detta. Istället lever jag med lite stress varje gång man ska till stugan, just på grund av packningen. Men jag vägrar, bara vägrar dubbla uppsättningar i mer än tandborste och shampo :)).
Sedan det där med att ha mycket att göra :). Jag kan få lite ångest när jag ser hur mycket folk [ dryden och 4000mil] gör på sina resor. Eller tränare innan jobbet ;). Har två veckor i Egypten från nästa vecka, och inte bokat ett skit, haha.
Ja, jag lever nog mer med stressen än att köpa dubbelt av allt faktiskt. Allra helst när vi ändå måste frakta grejer fram och tillbaka när vi hyr ut och inte kan lämna kvar hur mycket grejer som helst.
Haha, ja vi gör nog en del men som just den här morgonen har jag verkligen chillat. Sov iofs bara till 7 men tog ett träningspass, lugnt frukost och laddade mobilen medan jag skrev lite blogg. Nu är klockan efter tio och det börjar väl bli dags att ta itu med sitt FOMO i Chicago. 😉