Efter två dagar med jobb i Bryssel kittade konferensen ihop strax efter lunch i fredags. Fri hopp och lek med andra ord och medan mina kollegor gjorde sig redo för hemresa gick jag in till centralstationen för att möta upp – tada – Maria! Jag menar, är man på resande fot så här och har möjlighet att synka ihop en sambohelg så… ja, då tar man ju chansen.
Bryssel alltså. Där hade jag inte varit på typ trettiotvå år och jag skulle ju ljuga om jag sa att jag hade glasklara minnen från dagsturen hit på bussemestern 1992. ”Ny” stad med andra ord så det var ju bara att göra lite research och sedan bege sig ut. Några ”måsten” hade vi medan andra dök upp längs vägen och jag tänker att jag visar lite vad som hände under våra cirka 43 timmar i stan.
Och för alla som eventuellt funderar – nej, vi ”gjorde inte klart” Bryssel på knappt två dygn, för den som nu trodde att vi på något sätt skulle hinna se ”allt”.
Runcation & Bryssels rättmätiga landmärke
Eftersom varken Maria eller jag hade avklarat vårt dagliga träningspass när hon rullade in till Bryssels centralstation stack vi raka vägen till hotellet (Thon Hotel Bristol Stephanie), droppade väskor och svidade om till träningskläder. Det fick sonika bli en enkel joggingrunda för att upptäcka några av stans mest berömda sevärdheter.
Justitiepalatset (Palais de Justice) låg först längs vår runda. Det här är Belgiens viktigaste rättsbyggnad och var hela 1800-talets största byggnad att uppföras. Ja, enorm kåk. Verkligen. Täckt i byggställningar var den också och jag lyckades inte ens få med stället på bild. Jaja.
Här ligger även The View Grande Roue Bruxelles, ett stor pariserhjul, och eftersom det här området ligger på en höjd är utsikten över delar av Bryssel riktigt fin. Vi passerade även den lilla parken Square of Petit Sablon som såg väldigt trevlig ut i all sin enkelhet.
Den kissande familjen
Nästa ”självklara” sevärdhet (beroende på vem man frågar så klart) blev Manneken Pis, vars ursprungliga staty avtäcktes 1619. Sägnen om den här pojkvaskerns uppkomst här i hörnet av Rue de l’Étuve/Stoofstraat och Rue du Chêne/Eikstraat är många och alla är mer eller mindre spektakulära. Ett par-tre handlar om en bortsprungen pojke som hittades kissandes i ett gathörn, en fjärde (och den vi fick berättad senare under helgen) om en pojke som förhindrat ett storbrand i kungens slott med hjälp av sin stråle. Den här statyn har blivit stulen flera gånger så idag är det inte originalet som står där, utan en variant som uppfördes på 1960-talet.
Ser ni bilder på en tom gata med Manneken Pis i hörnet så kan ni anta att bilden antingen är tagen på natten eller så är den hårt fejkad. Här var det nämligen irriterande tjockt med folk, redan en gråmulen dag i slutet av april. Själv tryckte jag fram kameran innanför staketet.
Eftersom det i århundraden funnits en kissande pojke så var det någon som på 1980-talet tyckte att det också borde finnas en kissande flicka. Sagt och gjort. 1987 avtäcktes så Jeanneke Pis, belägen i en smal återvändsgränd vid Rue des Bouchers och bara ett par-tre minuters promenad från Grand-Place. Betydligt färre människor här ska tilläggas.
För att familjen sedan skulle bli komplett så kastade man in en kissande hund också, Zinneke Pis, avtäckt 1998 vid en stolpen längs Rue des Chartreux. Med allt det här sagt – ska ni se pojken ska ni bannemig se de andra två också. Ni lär vara ganska ensamma vid de två senare och hunden är i mitt tycke den bästa (om man nu måste rangordna dem).
MAPS | Pojken | Flickan | Hunden
En bortglömd öl på Café Leffe
Efter löpturen blev det dusch och sedan middagsjakt på byn. Vi hittade ganska snabbt till en liten mysig tegelbyggnad och restaurangen Vertigo. I brist på lediga bord tog vi plats i baren där vi satt och åt i någon timme. Helt okej mat och så lite tjöt med personalen bakom disken.
Vi rundade sedan av kvällen på Café Leffe. Jag gillar Leffe, ölen alltså, men caféet här i Bryssel kan ni hoppa över. Det var både ogenuint och bjöd på medioker service. Jag menar, två gäster kommer in och blir visade till ett bord mitt i lokalen. Sällskapet beställer en drink (Maria) och en Leffe Rituel (till mig). Drinken kommer in men ölen, Leffes själva signum… glöms bort i tio minuter?
Ett obokat besök vid Atomium
Lördagens morgon inledde vi som brukligt med ett kort löppass innan vi tog pannkaksfrukost på ett hak i närheten av hotellet följt av en tunnelbaneåkning ut till Atomium. Från de centrala delarna av stan tar tuben runt 20-30 minuter beroende på station. Vi var inne på att hyra cyklar men med vacklande väder tog vi den enkla vägen istället.
Väl ute vid Atomium, man hoppar av vid stationen Heysel, insåg vi nackdelen med att inte ha förhandsbokat biljetter. Det var femtio meters kö till biljettköp och sedan lika lång kö för att komma in. Vi knallade vidare och fick nöja oss med den här märkliga byggnaden utifrån.
Vi tog tunnelbanan tillbaka in till city och medan vi väntade på en aktivitet som vi faktiskt förhandsbokat (!) klämde vi varsin våffla och spanade in det gamla börshuset.
Chokladprovning och guidad tur
Jag gillar choklad. Ändå fick Maria övertala mig till den här turen men det satt mest i att jag tyckte att 800 spänn per person var lite i saftigaste laget. Så här i efterhand? Lätt värt. Det handlar alltså inte bara om att bli guidad runt i de bästa chokladbutikerna i stans centrala delar utan även både provning och egen tillverkning av praliner. Hur kunde jag ens tveka?
Vandringen började med en tur in på Marys på Grand Place, en av hovleverantörerna när det kommer till choklad, och här sattes nivån för resten av turen. Guiden tog oss sedan vidare till ett par riktigt fina chokladställen till innan vi fick sätta oss till bords och göra våra egna mästerverk. Innan guidningen var slut hann vi testa två ställen till och blev man inte chokladkräsen den här eftermiddagen så blir man det nog aldrig. Och ja, vi fick även veta vilka chokladmärken man ska undvika. Återkommer till det i ett separat inlägg.
Jakten på Moules frites
Är man i Bryssel så ska man tydligen äta Moules frites. Maria var grymt sugen så efter en stunds jakt (ja, det var svårare än vi trodde att hitta) så hittade vi ett ställe och slog oss till bords. Ingen megakulinarisk upplevelse men fullgott utan att vi blev fulla. Sedan gick vi hem till hotellet, testade den infraröda bastun som vårt uppgraderade rum hade innan vi bredde ut oss på sängen och somnade på ett par sekunder.
Söndag och hemresa
Söndagen blev inte mer komplicerad än en soft löptur till Europa-kvarteren, som vi bekvämt nog hade på bara en engelsk miles avstånd. Sedan blev det packning, utcheckning och taxi till flygplatsen för hemresa via Köpenhamn och Arlanda.
Bryssel alltså. Trevlig stad med intressant historia men rubbat med folk för att vara semi-lågsäsong, framförallt i de turisttäta kvarteren kring Grand-Place och några hundra meters radie därifrån. Halvmulet väder och temperaturer kring 10-12°C på dagarna. Inte t-shirt, inte tjockjacka. Gubbkepsen satt däremot alltid på huvudet.
Lärdomar från helgen?
- Det dräller av turister i Bryssel. Vi var två av dem och bidrog så klart till folkmassor och trängsel (men när vi gör det är det okej, det är ju sen gammalt).
- Upplev Grand-Place en sväng men undvik därefter kvarteren – som regel dyrt, trångt och ovärt (med vissa undantag så klart).
- Ska ni äta choklad så ska ni sikta på Mary, Atelier eller Van Dender som tillverkar chokladen själva på plats.
- Choklad ni ska undvika är Godiva.
- Det gamla börshuset är mäktigt även från insidan (och World of Beer ligger där inne).
- Atomium bör bokas långt på förhand om man ska ha en chans att komma in
Det är väl ungefär vad jag kommer på så här spontant. Om jag är sugen på mer Bryssel? Just nu är jag ganska nöjd sett ur turistsynvinkel. Resten av Belgien? Absolut. Ardennerna har jag bara nosat på och trakterna i Flandern återbesöker jag mer än gärna.
Fler som varit i Bryssel?
[…] var i Bryssel i april och ni kanske har läst mitt inlägg om våra 43 timmar i stan (om inte så gör det). En av upplevelserna vi bokade var en chokladprovning. Belgien ju är känt […]
[…] var likadant i Bryssel i våras. Vi gick in på Café Leffe, alltså ölmärket Leffes egna bar i centrala stan. Vi satte oss vid […]