Sol, vind och vatten – Tjurpannans bäst-värsta humör

Under vår dryga vecka på västkusten nyligen bjöds det inte på något höjdare till sommarväder, det ska gudarna veta. Väder var det förvisso men kanske inte riktigt det man kan förvänta sig i början av juli. Som jag sa på i bilen på hemresan – ”Det regnade åtta av sju dagar”. Den finaste dagen var hemresedagen. Jag skojar inte. Vi vaknade upp till blå himmel lagom tills att vi skulle hoppa in i bilen för en tiotimmarsresa hem till Östersund.

En av dagarna hängde vi utanför Grebbestad, långt upp i Bohuslän, och jag hade ett önskemål om att (åter)besöka Tjurpannans naturreservat. Det här området är ökänt för sina förrädiska vatten, starka strömmar och kanske framförallt sitt häftiga humör vid mycket väder.

Väder fick vi. Och väder älskar vi!

Inte landat förrän Mellerud

Särskilt ensamma om idén att åka ut till Tjurpannan den här dagen var vi inte heller. ”Jag har aldrig sett så mycket bilar på parkeringen!” sa vår vän och local Mari när vi skulle parkera. Då var det ändå ganska få bilar jämfört med när vi skulle lämna ett par timmar senare. Vi snodde på oss de vindtäta kläder vi hade packat ner och begav oss ner mot havet, vågorna och rakt in i motvinden.

Jag hade en liten ambition om att ta med drönaren. Den var med i bilen. Där fick den också stanna kvar. Hade jag skickat upp den så hade den troligen tagits av vinden och inte landat förrän Mellerud.

Skagerraks raseri där ute bland klippor och skär var, och är, ett mäktigt skådespel. Även om man kan gå långt ut på klipporna och exponera sig framför vågorna så är det också förenat med direkt livsfara att bli allt för äventyrslysten. Det är mer än en person som fångats av havet och som aldrig återvänt levande. Eller ens blivit hittad.

Havets ångor syntes inte alltid med blotta ögat men kraften gjorde sig ändå påmind. Fukten på kameralinsen och det tydligt synliga saltstänket på bilen en kilometer bort uppe på parkeringen säger det mesta.

Tjurpannan är och förbli en fascinerande plats och ska så klart besökas oftare än en gång vart tionde år. En lugnare dag hade jag skickat upp drönaren. Å andra sidan, får jag välja mellan det och en stormig dag i början på juli, på klippor i Bohuslän utan en skyddande ytterskärgård, så är valet enkelt. Ja men dra mig baklänges på en vagn genom södra Småland vad häftigt det är när havet får verka med sin fulla kraft.