Lutande tornet i Pisa – borde vi ens ha besökt det?

Vi borde förstått det. Givetvis. Långt innan vi bestämde oss. Det är bara att lyssna på gängse folk i finturismens lobby så begriper man. Åk inte hit, och inte dit. Det är överturism, människoträngsel, kommers och där det genuina hör till en svunnen tid. Jotack men vi vet. Vi har sett flera såna platser. Besökt mängder av städer och platser vilka vi ”egentligen” inte borde åkt till på grund av resesnobbarnas allehanda argument.

Då är bara frågan – hur står sig lutande tornet i Pisa i sammanhanget?

Vi kommer från två sköna dagar i Venedig. Ni vet sådär i slutet av april, strax innan högsäsongen drar igång. Med fullt normal turism och där trängseln i gränderna och på Markusplatsen inte är värre än valfri dag på Drottninggatan i Stockholm.

Dagens enda mål

Stärkta i tesen att Pisa också borde vara förhållande lugnt den här tiden på året rullar vi in i staden, en förmiddag i början av maj. Google Maps har börjat skvallra om röda vägar in till stan och innan vi ens kört av motorvägen stockar trafiken upp sig. Vi lyckas hitta en liten avtagsväg, en sidogata, och drar in dagens överflöd av tur när en bil precis lämnar oss en parkeringslucka längs gatan. Vi tackar, tar emot, fickparkerar och löser biljett för några timmar framåt.

Det finns egentligen bara ett mål med dagen. Att se Det Där Tornet. Vi är turister i Pisa. Precis som alla andra som rest hit från fjärran och när. Rakaste promenaden från bilen är en mile. Men vi tar en omväg förbi Monumento a Vittorio Emanuele II och på ett café i närheten köper vi oss dagens frukost. Chiesa di Santa Maria della Spina passerar vi också, den lilla kyrkan precis vid floden Arno. Den har faktiskt flyttats en gång, i slutet av 1800-talet, några meter bort och upp från floden eftersom den löpte stor risk att översvämmas.

Men. Det är ju inte därför vi är i Pisa.

Så äntligen – lutande tornet i Pisa

Man förstår ganska snart att man närmar sig Piazza dei Miracoli, där tornet står. Folktätheten ökar för varje tiotal meter vi tar. Väl ute på den gigantiska öppna ytan står det. Och nog lutar det alltid, det kan man helt spik nykter konstatera. Det lutar som fan. 3,97 grader. Det är så klart ingenting mot de 5,5° som det var mot slutet av 80-talet, innan man faktiskt började räta upp byggnaden. Men ändå. Det lutar.

Turisttätt är det också. Vi själva bidrar med två själar till den enorma mängden människor som givetvis gör sitt yttersta för att stötta upp det med sina händer. Framför kameran alltså.

Vi struntar faktiskt att gå närmare tornet och än mindre upp i det. Kostar det? Krävs det biljetter? Inte en susning, för det har vi inte kollat upp och vi har inget större intresse i det heller. Istället promenerar vi bortåt Battistero di San Giovanni och Pisas katedral, som står precis bredvid tornet. Otroligt häftiga byggnader!

Åk absolut hit!

Någonstans här ska jag försöka få fram en poäng. Vi har precis fått se en av världens mest kända byggnader. Med våra egna ögon. Det är en ganska stor känsla faktiskt. Men det är också ett besök som präglas av ganska mycket folk redan i början av maj, en situation som garanterat är ännu värre i juli och augusti.

Och det är ju trots allt bara ett torn. Som råkar luta lite.

Vi borde ju nu således, precis som många andra som varit här före oss, säga; ”Åk inte hit, det är inte värt det, det är för mycket folk och bara ett jävla torn som står och lutar! Det finns andra byggnader som lutar! Kolla mitt garage hemma, byggt av en full snickare på 60-talet!”.

Nej, det där kommer jag inte skriva. Om ni verkligen vill se lutande tornet i Pisa så ska ni absolut och bestämt åka hit. Det finns inga andra torn i världen som är just det lutande tornet i Pisa. Det finns bara ett och det står här, på Piazza dei Miracoli, i en liten stad i västra Toscana med knappt hundratusen invånare som heter Pisa.

Kan ni åka på lågsäsong? Grattis! Kan ni inte välja utan har sommarlovet att spela på? Grattis till er också. Det är inte ett dugg konstigare än så. För vilka är vi, som just precis har sett det här tornet och fått vår önskan uppfylld, att avråda er andra från samma upplevelse? Nej, jag tänkte väl det.

Pisa i övrigt då?

Vi vill ju inte lämna stan helt ”övergiven” så vi passar på att ta en sväng uppe på stadsmuren som omger delar av det gamla Pisa. För att få se något mer. Man kan kliva upp strax bortanför tornet och entrén ligger på fem euro per person. Muren är lastgammal, den påbörjades redan 1154. Idag kan man gå tre kilometer på den och vi gör i alla fall en av dessa. Som en liten bonus är vi i princip helt ensamma här uppe. Vi får dessutom se Det Där Tornet i ytterligare en vinkel, med ett perspektiv som gör att man verkligen förstår att det lutar. Om man nu skulle ha tvivlat på det.

Vi kliver av muren vid Bagni di Nerone, ruinerna av ett romerskt badhus. Även här är det folktomt. Av namnet att döma skulle det ha något med kejsar Nero att göra. Det verkar dock vara en seglivad medeltida efterhandskonstruktion utan historisk grund.

Annars passerar vi Piazza dei Cavalieri på vägen mot bilen. Det här är Pisas kanske näst mest kända torg. Här ligger ett av Italiens mest prestigefyllda universitet Scuola Normale Superiore di Pisa tillsammans med renässanskyrkan Santo Stefano dei Cavalieri. Hur mycket folk? Ja men nästan folktomt här också, kan du tänka dig.

Vi alla missar nog en del

Får jag gissa så är merparten av besökarna i Pisa ute efter en sak, vilket man inte behöver vara kärnfysiker för att räkna ut. Vi är ju inte bättre, även om vi åtminstone ger Pisa en chans med murpromenaden och lite andra upptäckter av mindre karaktär. Skulle vi få för oss att åka tillbaka så skulle vi utan att blinka ta med oss en guide ut på stan. Det är då man får ut det mesta av besöket med både kända fakta och de dolda guldkornen.

Men så blir det inte den här dagen. Vi sätter en bock i rutan för ”Lutande tornet i Pisa” och rullar snart norrut längs den italienska kusten. Kanske återkommer vi och ger stan ett nytt försök. Eller så gör vi det inte. Till alla er som funderar på att åka hit har vi bara ett enda råd att ge – gör det!

Har du besökt lutande tornet i Pisa och vad är din bild av besöket?