Vår roadtrip och vecka i Italien närmar sig sin sista natt. Vi rör oss längs västkusten och efter vår halvdag i Pisa har vi en nästan öppen spelplan inför hemresan från Milano. Vi har som vanligt inget förhandsbokat, förutom flygresan hem från Malpensa om ett drygt dygn. Vi tänker att det så här i gränslandet mellan låg- och högsäsong, början på maj, alltid löser sig. På något sätt. Då går vi hellre på känsla för stunden än att följa ett strikt schema. Och känslan kommer. För Parma.
Efter att ha lämnat lutande tornet i Pisa bakom oss rullar vi in i La Spezia, där vi kör några slingrande bergsvägar strax utanför stan. Det är här i området som det berömda Cinque Terre ligger och visst hade det varit roligt att vandra runt här. Det får bli nästa gång. Istället siktar vi på en natt i Parma och medan Maria kör sitter jag och letar hotell.
Nykomlingar i Parma
I Parma har ingen av oss varit förut. Hotellet vi bokar ligger i stadens utkant. När vi framåt kvällen checkat in tar vi dagens runstreak, där vi springer förbi Stadio Sergio Lanfranchi. Här det spelas amerikansk fotboll till en liten men tapper publikskaras jubel.
Efter en fin natts sömn, en morgonrunda i löparskorna och en trevlig frukost river vi igång dagen på riktigt. Vi rullar in i de centrala delarna för att hitta parkering. Under den här korta bilsträckan hinner vi med att både hitta Parmas fotbollsarena plus att irritera ett par trafikpoliser som tycker att vi kör helt fel. Det kanske vi gör, när vi tänker efter. Efter ett halvhjärtat försök att göra oss förstådda med två uniformerade människor som inte kan ett ord engelska släpper de iväg oss.
Parma som nykomlingar
Arenan då? Ja men det var här, på Stadio Ennio Tardini, som Tomas Brolin hade några guldår i början på 90-talet. Han var nyss värvad till Serie A-nykomlingen AC Parma och lyckades bland annat kamma hem Cupvinnarcupen 1992/93. Klubben vann även UEFA-cupen 1999. Idag, sju sorger och en konkurs senare, heter klubben Parma Calcio 1913 och huserar sedan ett par säsonger i Serie A.
Palazzo del Governatore
I Palazzo del Governatore, mitt i stan, håller idag flera stadsfunktioner till och byggnaden har anor så långt tillbaka som 1200-talet. Här utspelade sig också en makaber avrättning när sju antifascister torterades och slutligen avrättades genom arkebusering den 1 september 1944.
Basilica di Santa Maria della Steccata
Vi går in i en kyrka som är mitt i slutfasen av en mässa av något slag. Den ligger precis bakom Palazzo del Governatore. Orgeln spelar. Klockorna ringer. Det är nästan fullsatt, plus vi och några andra turister som står tysta längst bak. Det dröjer bara några minuter innan den avslutas. Nu ska den stängas så det är bara att följa strömmen av folk ut genom en annan dörr än vi kom in genom. En kort session men vi hinner ändå notera de otroliga takmålningarna, utförda av både lokala och internationella förmågor.
Palazzo della Pilotta
Palazzo della Pilotta började byggas runt 1583. Här planerades allt från stall, akademisalar och inte minst Teatro Farnese, en barockteater helt i trä från 1618. Även om den och mycket annat av området bombades sönder under andra världskriget så byggdes den efter kriget upp till sitt ursprungliga skick. Idag finns här flera museum men eftersom vi bara hade några timmar i Parma fick vi ducka för dem tills nästa gång.
Namnet Pilotta kommer för övrigt från ett bollspel (pelota) som spelades av soldater under 1500-talet.
Katedralen i Parma
Vi nöjer oss så klart inte med en kyrklig upplevelse utan beger oss in i Parmas katedral också. På den här platsen har det stått kyrkobyggnader sedan 500-talet och katedralen i sin nuvarande form färdigställdes 1176, efter lite jordbävningskaos och dylikt. Interiören och takmålningarna är sagolikt vackra och man kan alltså få nackspärr för mindre. Så för vår egen hälsas skull nöjer vi oss med ett kort besök och tar istället…
En promenad genom stan
…en promenad längs Parmas charmiga smågator, en söndag i början av maj. Vi stoppar in huvudet i en glassbar köper vi en riktigt god gelato som vi avnjuter medan vi nu ha tagit sikte på bilen. En kaffe hinner vi med också, något måste vi ju ha att sippa på de tjugo sista milen upp till vårt väntande flyg på Malpensa.
Parma ändå, en stad som vi faktiskt fick mersmak på. En lite större stad men med småstadens känsla. Inget stort sus och brus utan allt känns… ja men lokalt och genuint. Tänk en guidad tur med ett lokalfenomen, då kan man nog lära sig både det ena och det andra. Plus att man givetvis kryddar det med en fotbollsmatch på Stadio Ennio Tardini. Jag är dessutom helt övertygad om att det kryllar av bra restauranger och vingårdar både i och utanför stan så ja, Parma kan definitivt få vår uppmärksamhet fler gånger.
4 saker som Parma är känt för
- Parma Calcio 1913, fotbollsklubben är redan omnämnd. Ja det är absolut en prestige för en stad i Italien att ha ett lag i Serie A, högstaligan.
- Parmigiano Reggiano, den äkte parmesanosten görs i ett begränsat område i och kring Parma.
- Prosciutto di Parma, den välkända lufttorkade skinkan. Givetvis med ursprungsskydd.
- Universitetet i Parma, ett av världens äldsta universitet och även om det fick sin formella titel på 1600-talet så finns det dokumentation om utbildningsverksamhet så långt tillbaka som 960-talet.
