Vi snuddade faktiskt vid Toscanas böljande landskap redan förra året, när vi bilade från Venedig till Milano via San Marino, Florens, Pisa och Parma. Då nästan lovade vi varandra att att det här bara skulle vara början på vår Toscana-karriär. Och visst, med ångan uppe och ”mycket vill ha mer”-andan på topp är det ju lätt att säga så.
Men! Den här gången höll vi löftet och nästan på dagen ett år senare rullade vi in i Florens med tåg. Med Google Maps preppat med råge låg nu både stan och Toscana framför våra fötter. Och. Med facit i hand så här en vecka senare kan man ju undra varför det dröjde så länge. Toscana levererade och vi har upptäckt bergsbyar, mysiga B&B, slingrande vägar, milsvida vyer med vinodlingar, cypressalléer och vänliga italienare.
Häng med på vår första (och förhoppningsvis inte sista) roadtrip genom Italiens hjärta, renässansens vagga och det som man i folkmun kallar för det ”äkta Italien”.
Ett dygn i Florens
Florens ankom vi med tåg från Milano en tidig morgon. Med hotell mitt i stan kunde vi enkelt lämna väskorna och upptäcka ”byn”, nästan innan caféer och restauranger ens hunnit öppna. Det kommer ett mer fullmatat inlägg om Florens framöver men kort kan vi säga att stan lite kräver mer än det dygn den fick av oss på den här resan. Vackra byggnader, rik på historia, flera dolda upptäckter plus att den är promenadvänlig med korta avstånd och massor att upptäcka. Lite som ett Rom i miniatyr. En ny italiensk favorit? Kanske!
En natts sömn senare tog vi spårvagnen ut till flygplatsen för att hämta upp vår hyrbil. Trots allt, Toscana var fokuset.
Oväntade Volterra
Vår första plan var egentligen den populära staden San Gimignano, men kombinationen första maj och fint väder gjorde att parkeringsköerna blev orimliga. Då var det betydligt lugnare när vi kom fram till nästa plan, Volterra, som precis som många andra städer i området ligger högt upp på en bergstopp.
Grundad på 300-talet f. Kr är det här till och med Toscanas äldsta stad som varit kontinuerligt bebodd. Utan några tider att passa köpte vi oss varsin gelato och promenerade sedan genom stans gränder och njöt av Toscanas böljande vidder utanför stadsmurarna.
Lilla fina Bibbona
Medan de större turistmassorna hittar till San Gimignano eller Volterra så verkar väldigt få hitta till den sömniga lilla byn Bibbona. Men här ”råkade” vi spontant boka en natt på fantastiskt fina Punti Di Vista, ett nyöppnat B&B högst upp i byn. Vi ramlade in lagom till solnedgången och vaknade morgonen därpå till ett underbart landskap under en blå himmel. Rakt från rummet.
Kanske är Bibbona inget ställe man stannar på en längre stund, men vill man ha en genuin upplevelse i Toscana så gör man absolut rätt i att åtminstone göra ett kort stopp här, över natten eller för en lunch. Vackert är det nämligen så det räcker och blir över.
Bolgheri
Bolgheri är känt för sin högklassiga vinproduktion men i byn kan man med gott samvete stanna en timme eller två för en lunch. Lite semituristiskt med krimskramsbutiker längs gränderna men också med fina restauranger och vacker utsikt mot kusten. Vi var ganska nöjda i matväg men köpte oss varsin glass och en espresso med pistaschkräm i botten. Resans godaste kaffe!
Viale dei Cipressi
Från Bolgheri löper en halvmilen lång cypressallé ut mot kusten. Riktigt fint tips som vi fick av vår värd i Bibbona och väl värd att köra om man ändå har spenderat en sväng i Bolgheri. Utsikten är fin åt båda håll, antingen med havet i bakgrunden eller med Toscanas kullar om man tittar österut.
Castagneto Carducci
Här gick vi på (ett av flera) tips från en Italien-grupp på Facebook. Vi kan bara förmedla tipset vidare, Castagneto är en trevlig liten mikrostad, som så många andra liknande orter belägen högt upp på en kulle. Fin utsikt och mysig liten gågata så här satte vi oss på La Dispensa och tog in en charkbricka att dela på. Ja men lite italiensk matmagi så här framåt eftermiddagen, innan vi rullade vidare ut mot kusten.
Hamnstaden Piombino
Med obokade boenden kunde vi styra och ställa resplanen lite allt efter som. Ett av våra spontana beslut var att ta oss ut till kusten och då kändes hamnstaden Piombino som ett rimligt alternativ. En kort stund övervägde vi att ta färjan över till ön Elba men när enkelbiljett med bil skulle gå lös på två papp så stannade vi kvar på fastlandet.
Det blev fint ändå. Vi tog en promenad ner till fyren. Spanade in Elba på avstånd. Slog oss ner längs den stimmiga gågatan för en stunds vätskepaus. Allt medan skymningen ramlade ner över den italienska västkusten.
Big Bench #150
I Tänndalen finns det en stor röd bänk på en av områdets bergstoppar, som en del av projektet Big Bench. Det startade i Italien 2010 och idag finns det 400+ bänkar runtom i Europa. De flesta hittar vi i Italien och en av dem, den 150:e, råkar vi mer eller mindre snubbla över strax utanför Piombino medan vi laddar bilen en sväng. Fin havsutsikt men byggarbeten i området tog ner känslan en aning.
Big Bench #300
Ja men när vi ändå var inne på Big Bench får vi för oss att hitta ytterligare en, som på kartan ser ut att vara belägen längs vår planerade rutt. Det var den. Nästan. Bortsett från den där slingriga kostigen vi fick ta oss fram på mot slutet. Med facit i hand kanske inte värd sin omväg men här var det lugnt, tyst och stilla – kryddat med vyerna över vinodlingar så långt ögat når.
Magliano
Ytterligare en av tretton-på-ett-dussin-byar som är utslängda på de Toscanska kullarna. Kändes lite trött men längs huvudgatan pågick en liten lokal marknad. Så, medan bilen fick sitta på laddning spanade vi in vyerna och tog oss en oväntat bra lunch. Polenta, fyra sorters ostar och färs på vitt kött i alldeles lagom storlek.
Terme di Saturnia och de varma källorna
Det här var en av platserna vi på förhand hade siktat in oss på med stort intresse. Strandhäng och dylikt är kanske inget för oss men varma källor och ”utomhus-spa” låter mer intressant. Vattnet håller runt 38°C året runt och kan man överleva den lite äggdoftande odören av svavel så är det här rena hälsokuren då mineralerna anses göra underverk för huden.
Märklig känsla ändå, att sitta i det grönblåa och framförallt behagligt varma vattnet och låta det forsa över kroppen som om det inte fanns någon morgondag. Bonus? Det är helt gratis (bortsett från parkering)!
Pitigliano och resans höjdarby
Undrar om inte det här var resans höjdare. Synen som mötte oss när vi kom rullandes över krönet söderifrån, ja men alltså ni skulle ha varit med! Stans yttre husfasader är i nästan perfekt symmetri med bergväggen, där den sticker upp högt ovanför den grönskande dalgången. Vi mer eller mindre kastade oss av serpentinvägen, på första bästa parkeringsficka, för att få några minuter och ta in stunden.
Nästföljande förmiddag, efter resans kanske bästa (och mest italienska frukost) passade, vi på att upptäcka torgen, gatorna och de trånga gränderna.
Pitigliano kallas förresten för ”Lilla Jerusalem”. Anledningen är att den från 1500-talet blev lite av en fristad för judar som fördrevs från framförallt Rom men också andra delar av Italien. Här finns en synagoga från 1598 och genom århundranden har kristna och judar här levt sida vid sida.
Montalcino
Vårt sista riktiga stopp blev en sen lunch i lilla Montalcino, den gamla krigshärjade staden i södra Toscana. Är du vinkännare klingar nog namnet bekant, för här i området produceras det röda vinet Brunello di Montalcino. Nu smakade vi aldrig det av olika anledningar men lunchen på Alle Logge di Piazza var utmärkt (och utsikten från toaletten får tio doftspraypuffar av tio). Efteråt tog vi en lugn promenad bland trappor och gränder innan vi bestämde oss för att rulla vidare norrut.
Är vi klara med Toscana?
För nu? Ja. På det stora hela? Inte alls. Dels har vi flera delar av Florens kvar att upptäcka men vi fick också lämna ett par platser ute i regionen åt senare besök. San Gimignano vill vi ju se, Castiglioncello och Baratti likaså precis som Montepulciano och Siena. Men för nu är vi behagligt upplevelsemätta och ska smälta intrycken ett tag. Ni kommer få vara med på den resan också.
Har ni fler tips om Toscana? Lämna gärna en kommentar och berätta!