Vi har åkt tåg i Italien igen! Rälsbunden trafik på de snabbaste spåren är ett jäkla bra sätt för att ta sig runt mellan de större städerna i Italien, vilket vi gjort flera gånger förut. Den här gången var det Milano till Florens som stod på schemat och efter att ha kikat på utbudet bestämde vi oss ganska snabbt för Italo och deras AGV-tåg.
Snabbtågen i Italien går verkligen från norr till söder, från Turin och Milano ner till Reggio di Calabria vid tånageln. För att ge ett litet hum om tider så tar det runt 5-6 timmar mellan Milano och Rom och runt tio timmar hela vägen ner till sydspetsen av Kalabrien. Aktörerna på sträckorna är statliga Trenitalia och privata Italo, där de senare ser ut att ha en något mer generös prisbild.
Från Milano till Florens går det givetvis att ta sig även med mjölktågen (alltså de långsamma varianterna som stannar på varenda mjölkpall). Eftersom vi ville vara effektiva så var det aldrig någon direkt fundering. Dessutom är det ju kul att susa fram i 250-300 km/h. För ja, det är så snabbt det går.
Tågsättet – Italo AGV i 300 km/h
Italos snabbtåg är av typen AGV (”Automotrice à grande vitesse”) och byggs av franska Alstom. Sätten består av sju upp till 14 vagnar med en kapacitet från 250 upp till 460 passagerare. Rekordhastigheten för ett sånt här tåg ligger på 574 km/h men i kommersiellt bruk maxar de i 360. Italo AGV körs som mest i ”blygsamma” (eller inte) 300 km/h.
Italos reseklasser på AGV-tågen
På Italo AGV kan man boka Smart, Prima Business, Club Executive och Salotto och nu har vi faktiskt testat alla förutom Salotto (så läs gärna tidigare inlägg här!). Det finns dessutom olika biljettyper för nästan varje klass, med olika flexibilitet och av- och ombokningsmöjligheter. eXtra MAGIC är den billigaste som följs av Low Cost, Economy och Flex. Är man ute i god tid finns det alltså möjlighet att göra fynd, magic-priserna har dock alltid varit slutsålda de gånger vi tittat.
Servicen ombord varierar utifrån var man sitter. I Smart har man sin sittplats och så kan man köpa kaffe och snacks i en maskin. I Prima serveras enklare snacks vid sätet och i Club Executive kommer en mer lyxig vagn ut, med fler valmöjligheter i både matväg och dryck.
Biljettpriserna
Vi bokade biljetterna bara en vecka innan. Priset för en Prima Business låg då på EUR 48 per person, för en tågresa på 1 timme 55 minuter. Steget ner till Smart, alltså deras budgetalternativ, var där och då bara sju euro medan Club Executive (deras förstaklass) låg på nästan det dubbla. Enkelt val tyckte vi, varpå vi valde Prima Business och klickade på boka-knappen.
Ombord i Italo Prima Business
I Prima Business sitter man i en 1-2-konfiguration, likt 1 klass på SJ X2000 hemma i Sverige. Stolarna går att fälla några grader och det är generellt gott om benutrymme. Längst ner hittar vi ett steglöst fotstöd, som antingen är utfällt eller infällt. Lite semi-meningslöst om man är under 170 cm lång för då når man knappt ner.
Varje plats har eget strömuttag, läslampa, utfällbart bord och hängare för kläder. I det stora hela helt okej. Säte blir man tilldelad vid bokning och vill man byta så kostar det till och med extra om man väljer de billigaste biljetterna.
Servicen
En halvtimme in i resan kommer vagnen ut där man kan välja kaffe, vatten och läsk (i papp/plastmugg) samt kex eller en chokladbar att tugga på. Det sjöng inte direkt något italienskt över vare sig det svarta kaffet eller Twixen och lite kändes det som en underprestation, även om vi inte förväntat oss vit duk och porslin. Men visst hade det varit roligare med enklare bakverk istället för en ganska tråkig chokladbit.
Och jag ska absolut inte döma kvinnan som serverade oss utifrån en enda resa, men kanske var det inte hennes bästa dag på jobbet. När hon kom ut andra gången fick vi själva be om kaffe. Lite ovärdigt ändå men kanske fullt normalt om man sov sig igenom charmkursen, vad vet jag.
Wifi på tåget
Wifi finns ombord. Det är gratis och man kopplar upp sig genom att få en kod skickad som SMS till mobilen. Maria fick sin kod direkt, jag fick ingen alls (så körde på mobilens uppkoppling istället). Hastigheterna? Ja men som vanligt på tåg så varierar de, men 40+ Mbit på sina håll är absolut godkänt, medan det i tunnlarna mellan Bologna och Florens gick betydligt långsammare.
Är Prima Business prisvärt?
Det beror helt på hur långt man ska åka och vilka biljettpriser man lyckas hitta. Snikbiljetter finns men för oss kändes det värt att lägga på några spänn för en lite mer bekväm resa, även om det bara var ett tvåtimmarsben. Serveringen var kanske ingen storstilad sak på något sätt men det är ändå nice att få sig en mugg kaffe vid sätet. Kupén är luftig och stolen har gott om utrymmen.
Börjar det dock skilja tio-, tjugo och trettio i Euro så vete tusan om det är värt det. Å andra sidan. Från Milano ner till Rom och Neapel är det fem-sex-sju timmar, och då kan jag absolut överväga att slanta upp. Då är det nästan så man ska börja kika på Club Executive, för att vässa tågresan ytterligare. Den går att hitta för 1500 spänn om man har framförhållning. Absolut värt.
En tågresa på knappt två timmar för knappt 480 spänn per person tycker vi ändå att det var prisvärt, när skillnaden ner till billigaste biljetten var marginell. Det här var vår tredje tågresa med Italo, och det står sig absolut ett alternativ om (när) vi åker tåg i Italien framöver.
