Ja käre barn, vi har ju varit på en roadtrip i Italien. Från en ursprunglig plan om ”Venedig innan högsäsong… och kanske något mer” till en fullfjädrad roadtrip från kust till kust. Vi hann dessutom med både ett nytt land, en klassisk bar med en svindyr drink, italienska bergsvägar, ett överskattat lutande torn och en oväntat charmig stad som avslutning. Plus lite puls på motorvägen upp till det väntande flyget hem till Sverige.
Men vi tar väl allt från början.
Dag 1 – Takterrass och en dyr Bellini
Tisdag och morgonavgång med SAS från CPH. Vi landar på VCE redan vid 10-tiden på förmiddagen och efter en båttur direkt från flygplatsen kan vi börja utforska stan redan vid lunch. Perfekt. En enda tid har vi att passa, den på takterrassen Fondaco Dei Tedeschi. Här får vi en härlig panoramautsikt över Venedigs takåsar, belägen rakt ovanför Rialtobron.
I övrigt strosar vi runt och ramlar in på Harrys Bar där vi dricker varsin onödigt dyr men god Bellini. Kvällen avrundas med en delad pizza och varsitt spontant glas på en restaurang, som visar sig ligga ett kvarter från vårt boende. Ja men det är lätt att bli vilse i Venedig utan att egentligen vara vilse alls.
Dag 2 – Ovilse i Venedig
Markusplatsen görs tidigt. Det är en del folk men inte knökat. Torgen vid sidan om är helt folktomma och vi rör oss ut mot den lugnare och mer ”lokala” stadsdelen Castello där det blir både lunch, upptäckter av några fina parker och slutligen en Vaparetto tillbaka in till de centrala delarna.
Vaparetto är de lokala båtarna som trafikerar stan och de kringliggande öarna. Vi skuttar på nummer 1, vilket är den som tar oss närmast vårt boende. Att den kör oss genom hela Grand Canal och under Rialtobron är en bonus. Vi njuter av härlig temperatur och en himmel som är i övergången till skymning.
Dag 3 – Padova och skymning i San Marino
Vi checkar ut, drar till flygplatsen och hämtar ut vår hyrbil som vi ska ha hela vägen till Milano. Men vi tänker ta en rejäl omväg dit. Ett första stopp blir i ganska sömniga Padova där vi ser det astronomiska uret och ramlar in på en mysig liten marknad. Målet för dagen är ändå att rulla vidare söderut.
Maria kör. Jag är kartläsare. Jag lär mig ”dritto”, ”destra” och ”sinistra” och guidar oss stabilt och på italienska genom tjugotalet rondeller på vägen ner till lilleputtlandet på det höga berget.
San Marino ser man på långt håll men det är på vägen upp på berget som man börjar häpna på riktigt. Vi har bokat rum på Hotel Rosa, det högsta belägna hotellet i hela landet. Vi älskar såna här vägar och våra första intryck är i stil med ”Ska vi köpa lägenhet här? Ja?”
Dag 4 – San Marino & vägarna över Apenninerna
San Marino levererar blå himmel och vi hinner i lugn och ro göra två av tornen nästan i eget majestät, inklusive ett vapenskramlarmuseum. Det är först framåt lunch som övriga besökare i stan hittar hit upp. Vid Punto Panoramico är det gott om om folk som precis som oss vill njuta av de häftiga vyerna ut mot Italien och kustlinjerna längs Adriatiska havet. Det blir en finlunch på Ristorante La Terrazza innan vi kittar ihop och rullar ner för de slingrande vägarna.
De roliga vägarna har också bara börjat. Idag tänker vi nämligen ta kostigarna över Apenninerna för att nå vårt mål i Florens. Den här bergskedjan löper rakt genom Italien, från norr till söder och bjuder på en grönskande prakt hela vägen. Väl inne i Toscana och när de mäktigaste bergen ligger bakom oss breder vinodlingarna ut sig.
Kontrasterna låter heller inte vänta på sig. Efter en natt högst upp i San Marino bokar vi in oss på ett ocharmigt flygplatshotell i utkanterna av Florens. Det fick sonika bli så.
Dag 5 – Pisa och ett lutande torn
Vi beger oss mot Pisa, köar från motorvägen in till stan men lyckas ändå hitta en parkering snabbare än vi tror. Sedan rör vi oss till fots bort mot det berömda lutande tornet, inklusive en sväng förbi den märkliga lilla kyrkan Santa Maria della Spina, precis vid floden.
Lutande tornet så, det är en fin upplevelse på ett sätt, att man nu äntligen fått se det. Men också den plats på resan som kanske charmade oss minst. Lite av ett ovärdigt jippo och allt man hört på förhand kan man i princip checka av. Pisa som helhet imponerar inte nämnvärt på oss, trots att vi går en kilometer på stadsmuren och strosar en timme genom stans lugnare delar.
Vi rullar ut ur stan och vidare upp mot trippens första regn, som når oss i La Spezia. Vårt tänkta strosande i stan uteblir helt. Vi är helt enkelt inte sugna, har inga givna planer och är mest trötta. Efter ett stopp för att ladda både bilen och oss själva bestämmer vi oss för att köra motorvägen upp till Parma och göra kväll. Hotellet bokar vi en halvtimme innan ankomst, inga problem visar det sig.
Dag 6 – Parma & puls till Malpensa
Om Pisa lämnade oss ganska oberörda så visar sig Parmas centrala delar från motsatt sida. Rent, städat, vackert och med sådär lagom mängd folk i rörelse. Vi hinner dessutom irritera ett par trafikpoliser men i mitt försök att prata engelska med dem ger de upp och släpper oss vidare. Ett par kyrkor hinner vi in i, precis som att äta varsin svingod glass och ta kaffe-to-go för bilresan upp till Milano.
För ja, nu är det hemresa på gång. Vi lämnar Parma kanske något senare än planerat. Lägg på den taskiga kombinationen av söndag efter långhelg, motorväg och betaltullar så kanske ni kan ana visst stresspåslag längs den sexfiliga autostradan i nordlig riktning. Emellanåt går det långsamt. Emellanåt står det stilla. Det är först de sista tre-fyra milen som vi får fart på riktigt.
Maria kör som en gudinna, med mig som ivrig påhejare och kartläsare. En kvart efter att vi kört in med hyrbilen på Malpensas Terminal 1-område står vi airside. Återlämning av bil gick oväntat snabbt, säkerhetskontrollen på MXP är en dröm och vi har plötsligt oceaner av tid. Tio minuter i nitton lyfter vi så från bana 35L med sikte på ARN.
Sex dagar och nittio mil senare skålar vi med varsitt glas vin från rad 1 på SAS A320neo och efter en vacker inflygning över Stockholm i skymning landar vi enligt tidtabell på Arlanda. Vi är ganska möra men har också en hel del fina minnen med oss hem i minnesbanken, i kameran och på mobilerna.
Och tänka sig, Italien gav mersmak. Den här gången också.
