Jag tänkte skriva något fyndigt idag, om att jag kört hundratals mil på 45:an genom åren. I Dalsland. Värmland. Jämtland. Ja men faktiskt hela den svenska sträckningen av denna Europaväg, då jag i omgångar har rullat samtliga delar av vägen mellan Karesuando i norr och Danmarksterminalen i Göteborg i söder.
Plus ett antal av E45:ans mil nere i Europa då. Senast häromdagen, på en liten delsträcka när vi tog småvägarna mellan San Marino och Florens.
Det fyndiga då? Ja men jag fick inte ihop den röda tråden riktigt. Någonstans tänkte jag nämligen koppla ihop bil-45:an med att jag kört 45:an varje dag det senaste året. Fast i levnadsår då. Just precis idag kommer jag nämligen ”hem” från på etapp fyrtiofem av den där roliga, svåra, vackra, galna, oförutsägbara och omvälvande resan som kallas ”livet”.
45-årsdag alltså, om det nu inte skulle ha framgått.
Ännu ett år till arkivet. Mängder av erfarenheter och lärdomar rikare. För lite som Maria och jag brukar påminna varandra om titt som tätt; herre vad vi gör saker! Ja men det gör vi. Både hemma och ohämmat ohemma. Därför gör jag idag som jag brukar göra just den här dagen varje år – en recap. Av året som gått. Ett fint år. Mycket fint år. Och ett jäkligt bra inlägg att plocka fram när dagarna kanske känns lite tröga.
Well. Det är väl bara att kasta sig in i fyrtiosexan då. Med huvudet högt och dobbarna först.
Let’s do this!
