Efter att ha spelat arton stekvarma hål på Ale GK en eftermiddag nyligen var vi nog mest sugna på att hitta något att äta. Men då dök hällristningen på Jätteberget upp på kartan i bilen och eftersom det bara var ett stenkast från golfbanan passade vi på att svänga förbi. Vi hade aldrig hört talat om hällen innan, inte ens i förbifarten. Kanske beror det mest på att den, till skillnad från sitt namn, faktiskt inte alls är särskilt ”jätte”.
Ja men okej. Det är väl kanske jag som är mest intresserad av sånt här medan Maria går igång på ungefär noll cylindrar. Och visst, ska man jämföra med Vitlycke utanför Tanum eller Tisselskog i Dalsland så är ju Jättebergets version verkligen en jättepytte ristning. Bara en häll på knappt 30 m², jämfört med Vitlyckes största häll som bara den i sig är 22 meter lång och flera meter bred.
Jättebergets hällristning ligger bara ett kort avsteg från E45 utanför Alvhem, strax norr om Göteborg. Idag ligger det nybyggda villor i området och det känns faktiskt ganska märkligt. Jag menar, hällen ligger i princip i någons trädgård och där står vi och spanar på skeppen som hackats in i bergknallen för flera tusen år sedan.
Man räknar med att de här ristningarna är uppemot 3500 år gamla, från runt 1500 till 800 år före vår tideräkning. Då gick havet hela vägen upp till Skepplanda och Göta Älv var troligen mer likt en fjord. Några av skeppen man ser här är målade åt olika håll men i övrigt vet man ganska lite om varför de målades och av vilka, mer än att de troligen var jordbrukare.
Det om det. Mikrohällen på Jätteberget fick bli årets kanske kortaste historielektion.
Hur det gick med maten? Jo men vi satt en stund senare på en härlig innergård och snacksade kvällsmat i en ljuvligt ljummen sommarkväll, tack så mycket.
HITTA HIT | Karta
Även om Jätteberget inte levde upp till sitt namn så är detta jätteintressant. Varför och vilka gjorde det, att vi inte har alla svar är en del av charmen tycker jag.
Tänk hur motiven skiljer sig runt om i världen. Dom aboriginska hällristningarna jag såg i närheten av Bondi Beach föreställde i huvudsak fiskar och valar, och under min senaste resa i Kazakstan såg jag hällristningar av en solgud.
Verkligen konstigt med hällristningar mitt i ett bostadsområde. Tycker det är intressant att fundera över vilka historier som ristningarna berättar om. Vilka var människorna som bodde där?
Ja, man kan verkligen bli nyfiken för mindre! 🙂