Så slog även Östersund till och det ligger någon sorts konstig mystik över staden, som alltid visar sig från sin absolut bästa sida när jag är på väg att lämna den. Oavsett årstid. Är det vinter blir det gnistrande snövita dagar som gjorda för långfärdsskrillor. Är det höst slår de osannolika höstfärgerna ut på några dagar och är det juni så blir det som idag. Strålande solsken från en klarblå himmel och för en gångs skull ljumma vindar. Grönt, vackert och Badhusparksvänligt väder. Det är något skumt med staden, som om den visste…
Kvällen har börjat lägga sig nu, vinden har avtagit och jag bara väntar på att broder ska sluta jobba så vi kan ta en liten fotbollsrunda. Har ju inte blivit av någon träning den här veckan så det finns några sköna skott att pressa ur benen. Får se var vi landar. Campus har bara 7-mannamål.
Slog förresten Mac i Buzz förut. Twice. Han såg lite nere ut när han stack hem…
