Idag är det än en gång bevisat – världen är riktigt jäkla liten emellanåt. Hade en kund på jobbet idag som plötsligt påpekade att jag kom nedifrån 031-området. Berättade att jag kommer från Vänersborg (jag brukar börja där, inte så många vet vad Brålanda är för något). Jodå, Vänersborg kände han till. Brålanda också, då han på 70-talet varit med och startat upp den kommunala musikskolan i området Brålanda/ Frändefors. Sedan stod vi och rabblade namn och det visade sig bland annat att han spelat i samma band som vaktmästar-Einar på Brålanda skola. Det kan alltså ha varit så att jag, på lågstadiet på 80-talet, sett min kund spela på julavslutningen på Brålanda skola.
Man blir ju ibland lite rädd bara vid blotta åtanken på hur vägar och öden kan mötas. Bara så där.
Jag cyklade till jobbet idag. Äger ju själv inte någon hel cykel så jag snyltade Macs fartvidunder ner på stan i morse och det var en riktigt skön känsla. Kan inte ens komma på senast jag tog cykeln någonstans. Två år sedan? Ett cykelinköp ligger nära till hands när BlackPearl inte längre kan ta mig dit jag vill.