Det finns få saker jag verkligen avskyr och när jag väl utsätts för dem får de mig att inombords vomera som en bakfull överkörd illaluktande grävling med vinterkräksjuka och in-och-utvända tarmar som badar i saltpetersyra. Typ.
Så, vad är det då som tär så hårt på mitt inre? Mina damer och herrar, min topp-fyra-lista:
- Flyttstäda – anlita någon annan is the shit. Kostar det inte mer än 1200 spänn för en tvåa på nästan 70m¬? är ju valet solklart. Eller ligger du hellre med tandborste och skrubbar insidan på muggen där dina äckliga kompisar fyllespytt upp en skabbig vitlökskebab för två år sedan? Nej, jag tänkte väl det.
- Flyttpacka – att varsamt och luftigt packa ner det som är ömtåligt och att tänka tanken ”det här kan jag nog behöva framöver” om onödigt skräp gör flyttlasset onödigt stort. Att dessutom, vid uppackningen, upptäcka att man bara behövde en fjärdedel av allt skräp gör mig bara ännu mer irriterad eftersom jag kånkat sju ton kartonger helt i onödan. Solklar tvåa.
- Vika tvätt – en tämligen banal syssla i sammanhanget men den blir inte roligare för det. Bittert terapiarbete som dock ger en ljuv eftersmak av ordning och reda med inslag av skön doft.
- Måla – väggar, hus, staket. You name it. Jag har inget bra argument mer än att det suger rakad älgpung i trehundraåttio. När man dessutom anser sig själv klar och inser att det ska eftermålas femton gånger vill man bara gå hem och däcka på sofflocket. Se upp bara så att det inte är nymålat…
För alla som åkt optimistjolle det senaste kan jag meddela att det eventuellt kommer en lista kring det motsatta. Kanske.