Det är nu typ liksom en månad sedan julfestligheterna pågick som allra bäst och mest och vi har kommit till det sista kapitlet att skriva i den här sköna bloggusåpan. De största händelserna och dagarna som ägt rum är dokumenterade i bakvänd kronologisk ordning. Men det hände givetvis mer, här kommer ett litet Best of-axplock…
- Siffran tio blev fokus på nedresan. SJ stod för den och det kändes lite halvriskabelt redan på förhand. Jultider, massvis med snö och massor av kyla. Och givetvis, som på beställning, blev jag ståendes på centralstationen i huvudstaden i tio minusgrader. Väntandes på mitt tåg i tiominutersstötar, eftersom man envisades med att flytta avgångstiden med tio minuter åt gången. 23:25 blev 23:35, som blev 23:45, som blev… ja, tillslut 00:32 då vi faktiskt rullade vidare mot Södertälje och en väntande far och bil. Drygt tio timmar tog nedresan totalt.
- Så där lagom halvbakis släpade cysteryster med mig och broderskeppet på body pump dagen efter statsbesöket. Livspremiär för egen del och det kan nog bli fler sådana pass. Dagarna efteråt präglades av träningsvärk i muskler som jag inte visste att jag hade. Men som alla vet (och visste du det inte så vet du det nu) älskar jag ju träningsvärk. På riktigt.
- Den delade kalendern var verkligen i fokus i dessa dagar. Från tidigare års erfarenheter och dubbelbokningar så måste saker och ting planeras in i minsta detalj för att inte gå käpprätt åt helvete. Så blev det också och alla former av dubbelbokningar uteblev. Det må låta trist men ack så lämpligt när man lever ett komprimerat liv i en resväska under tio dagar. Push, delad Google Calendar och iPhone är verkligen the very shit from hell.
- Juldagsmorgonen ska egentligen avnjutas vid köksbordet med en god frukost, bra sällskap och levande ljus. Själv stack jag till Brålanda, lagom sliten, och spelade ett innebandypass.
- Man bor där man bor. Det innebär att man får mindre tid till släkten som lever lite mer i periferin där nere. Jul är ett utmärkt tillfälle att lappa ihop sammankomster och den här gången blev det Anders, faster, fasters gubbe och morbror utöver familjen. Som vanligt överjävligt trevligt att träffa dem. Som vanligt överjävligt att inte hinna med fler. Ingen nämnd och ingen glömd.
- Vad vore en hemresa med SJ utan en smärre försening? Ingenting. Så även på hemresan men en aning enklare den här gången. Tio minuter extra fick vi huttra på perrongen, för att sedan få lite signalfel utanför Knvista. Den här gången visste dock jag om det innan tågpersonalen, tack vare lite speciella kontakter. Och har man både Macbook, Internetuppkoppling, gratis kaffe och ingen tid att passa hemma så spelar en försening ingen som helst roll.
- Alla julens berättelser finns samlade text & bild-form här, men vill man bara ånjuta bilderna så gör man bäst i att kolla in galleriet.
Det här mina damer, herrar och annat löst folk, var julen 2009. Vit, kall men full av värme och för första gången på många år infann sig den där rätta känslan. Det är nästan så jag låter lite religiös men det kanske blir så när man sammanfattar allt. Världens bästa jul. Armen.