Jag vet att det är förbjudet att säga så här men det ligger faktiskt en liten dos med sanning i påstående; jag längtar till hösten. ”Din jävla fotbollsidiot” tänker nu då givetvis merparten av er som läser det här och ja, det ligger faktiskt en viss grad av sanningshalt även i detta. Men missförstå mig nu rätt, gott folk.
Det är ju som så, att efter de allra mest intensiva veckorna av hejdlöst många timmars fotbollstittande så borde det ju kännas tämligen skönt med någon typ av semester från bolltrillandet. Så kände även jag lite inför finalhelgen. Det brukar jag göra, även om jag vet vad som komma skall. Och som alltid slår det helt bakut när slutsignalen har visslats och man inser att det är två år till nästa gigantiska sommarhappening (EM, för er som inte är bekanta med mästerskapsintervallerna).
Men hur i hela fridens namn kan jag då längta efter hösten mitt i brinnande julimånad med värmeböljor som sveper över oss? Ja, det undrar ju även jag ibland men så här långt har ju faktiskt sommaren varit lite av en besvikelse. Vädret har mestadels sugit hårt, under Storsjöns lömska vattentäcke lurar isflaken och tittar man riktigt noga så ser man snön ligga kvar i fjällen (och kanske kanske finns det ett uns av överdrift i mina påståenden). Men jag saknar varma långa sommarkvällar, jag saknar den där massiva värmen – och jag saknar en bil. Materiella ting har också sin plats i tillvaron.
Egentligen vill jag ju inte på något sätt vara bitter, jag kommer jobba hela sommaren men det finns fortfarande långa fesljumna sommarnätter att utnyttja. Om de bara ville infinna sig. Eller är det bara så att Östersund faktiskt har rätt när man marknadsför sig som Vinterstaden? Fan tro’t ibland när västanvinden sveper sina iskristaller över takåsarna i Karlslund när man cyklar i en härdande motvind.
Men jag sätter mina pesetas på att resterande del av juli och hela augusti blir kalasfina. I annat fall så har vi ju faktiskt den där hösten som jag längtar så förbannat efter så hur man än vrider och vänder på det så kommer det något gott ur det hela. Hur skevt det än må ha låtit några rader upp, och hur skevt det här må ha låtit mot för en vecka sedan. Men så tar jag inte diskussionen med flyktigt bekanta heller, bara med er som läser det här. Och vi känner väl varandra väl vid det här laget?