Nu har det gått några dagar. VM-slutet har fått smälta in. Jag har i princip slutat skriva om det, både här och där. Tidningarna skriver högst sporadiskt, desto mer hype kring silly season (och annat mer eller mindre ointressant). Jag har faktiskt inte sett en enda minut av fotboll sedan jag klämde in VM94-krönikan av en händelse i måndags. Har jag fått nog för ett tag? Blev jag bakfull ändå tillslut? Fan tro’t, igår landade vi framför Änglagård på SF-kanalen. The bottom is nådd. Det verkar vara en efterhängsen VM-baksmälla trots allt då. Vi går in på dag fem.
Allt är liksom som vanligt igen. Masterplan och Avantasia istället för vuvuzelor och Chris Härenstam. Mac försökte krydda tillvaron med den stråketveckan, pre-Yran, igår som sparkar igång nästa helg. Det ska sannerligen bli kul att möta veckan på året då Östersund lever upp på riktigt. Massor av folk, förhoppningsvis en jävla massa sol vilket per automatik betyder en jävla massa grillande. Jag ska grilla upp en hel månadslön. Det ska grillas så ozonlagret kommer tunnas ut ovanför stan. Jag ska köpa ett helt jävla lager med kol och briketter. Och jag ska inte duscha heller. Folk ska fatta att jag grillar.
Grilla. Bara så ni vet.
Jag tror nästan grillningen är det bästa med hela sommaren, faktiskt! Även om det är stereotypiskt till den grad att rabiata feminister på flera mils avstånd känner på sig detta och spontant självexploderar, så är det underbart, jag älskar min grill!
Så ska det låta. 🙂