En kvinna gick vid en korsning rätt ut i gatan rakt framför bilen i morse. Vid ett övergångsställe? Nej nej. Rätt ut i gatan, stirrandes rakt fram utan en antydan att vrida på skallebonken och ha uppsikt på omkringrådande trafik. Nåväl, för att uppmärksamma henne på detta så fick hon tutan i örat och min kanske varmaste gestikulering av typen ”Jag räddade eventuellt ditt liv när du själv inte verkar särskilt rädd om det! I all välmening! Ha en bra dag kära medmänniska och hoppas musiken du lyssnar på är bra så det är värt risken!”. Eller något sådant.
Nåväl. Hon måste dock ha tolkat det annorlunda, som i stil med ”Din förbannade klimakteriekossa, ge fan i att stirrandes rakt fram gå rätt ut i gatan utan omvärldskoll! Nästa förare kanske inte stannar!” för hon gestikulerade ivrigt tillbaka något jag inte riktigt förstod. Hon verkade inte jättenöjd i alla fall (undrar om misstolkandet berodde på mina lätt rynkade pannveck) och rundar av hela processen med att sonika ge mig fingret. Det långa. Som sitter i mitten. Just den biten förstod jag faktiskt. Så jag då, återigen i all välmening och med hög jämställdhetsfaktor, ger henne självfallet då mitt eget finger tillbaka.
Det långa. I mitten av handen.
Hög nivå på starten måndagen därmed.
Det tutas för övrigt för lite.