Modell: Palm Tungsten T5
Vad: handdator
Inköpt: 2005, Q2
Öde: 2007, dammsamlare
Story: Uppföljaren till T3:an men som inte bjöd på något hopfällbart format den här gången, dock mindre plastig och en aning snyggare. Plus de sedvanliga uppdateringarna med mer minne, bättre skärm och lite annat lull-lull. Blev en bytesaffär med far, då den av honom och för T5:an inköpta GPS-pucken inte visade sig fungera alls med T5:an, däremot med T3:an. Den fick fortsätta på inslagen väg och agera kalender, adressbok och surfmaskin över blåtand och den kändes en aning mer gedigen än T3:an vad gäller byggkvalitet. Webbläsaren sög dock rätt hårt och surfhastigheten vid tiden var på sin höjd 3G. Om telefonen man kopplade upp sig med hade stöd för det vill säga. Den gick dock utmärkt att visa bilder på, i och med 65k-färgskärmen och ville man beama något så var det bara att rikta IR-mottagaren mot den andra enheten och skicka bilder, kontakter eller annat bös. Långsamt? Ja. Fränt? Så klart, innan blåtand hade slagit ordentligt var det da shit.
Handdatorgenerationen började tillslut dra in på refrängen när mobilerna blev mer kompetenta och T5:an slutade sina dagar som dammsamlare i en låda i Trollhättan. Noterbart är att ingen av vare sig T3 eller T5 gick sönder eller på annat sätt havererade. Kvalitet rakt igenom och två små maskiner jag överlag var väldigt nöjd med.
Den här nostalgiska posten är en del av totalt tolv delar i en prylresa tio år bakåt i tiden. Alla publicerade inlägg finns här.
[…] del 6: Palm Tungsten T5 (15 juli, […]