Modell: Sony Ericsson T630
Vad: mobiltelefon
Inköpt: 2004, Q3
Öde: 2007, styrspaks- och displayhaveri
Story: Det är inte ofta jag köpt (eller köper) nya prylar innan de gamla verkligen gjort sitt men det här var ett undantag som bekräftade regeln. T630, uppföljaren till världssuccén T610, var ett enormt steg från min egen T310:a (utan att knappt överdriva ett dugg ens med tio års facit i handen). Större skärm med 65k färger, skönt format och dessutom en kamera på det hela. Det ultimata kom sig när jag köpte min första bil 2006, en Saab 9-3:a som visade sig ha passande hållare och handsfree för just den bottenkontakt som vid tiden gällde för Sony Ericssons modeller. Bästa in-car-lösning jag haft och det står sig än idag så sett. Vill ha. Igen. Men. Är. För. Snål.
Men tyvärr. Hade det inte varit för den förbaskade styrspaken som Sony Ericssons modeller drogs med under ett par-tre år så hade nog telefonen fortfarande varit hel och fungerande. Vid ett tillfälle, när spaken inte alls ville fungera på nedtryck så fick den sig en liten känga av mig – som genererade en spricka tvärs över skärmen och så var det tack och godnatt, ridå och prylflaggan på halv stång. Fram till då den skönaste telefonen jag ägt.
Den här nostalgiska posten är en del av totalt tolv delar i en prylresa tio år bakåt i tiden. Alla publicerade inlägg finns här.
[…] del 7: Sony Ericsson T630 (17 juli, […]