Modell: Sony Ericsson Z610
Vad: mobiltelefon
Inköpt: 2007, Q1.
Öde: 2007, Q2.
Story: Japp, det står rätt. Dels ännu en Sånny Eskilsson (den femtioelfte i raden) och dessutom en ynklig livslängd från Q1 till Q2. Tjänstetelefon som jag fick lägga vantarna på lagom till alpina VM i Åre 2007 och som såldes rekordsnabbt redan ett par månader därpå. Den hamnar på listan av en enda anledning – färgen. Rosa. Och för att jag produktfotade den riktigt bra också så klart. Det blir inte mer rosa än så här. Ett av skälen till att den såldes dessutom, det andra var luckan. Inte för att luckan var kass utan för att jag i brist på annat stod och trixade med den. Öppnade den en centimeter och stängde den. Ni vet. Alla som har haft en lucktelefon har haft tixet. Helt sant.
I övrigt en rätt angenäm telefon (som även fanns i blått) och som kanske hör till en av de sista kvalitetslurarna signerat tillverkaren i fråga. OLED-displayen som visade lite allmän-info (SMS, inkommande samtal, klocka – se här) bakom den speglande ytan var ju onekligen rätt snyggt och surfade gjorde man i 3G, där det fanns och fungerade. Jag minns dessutom att jag gjorde min kära syster en aning förgrymmad då hon inte fick köpa den. Well, någon annan bjöd högre. Livet är hårt ibland. Z610. Den telefon jag ägt som kortast. Och den enda jag ägt som varit rosa.
Den här nostalgiska posten är en del av totalt tolv delar i en prylresa tio år bakåt i tiden. Alla publicerade inlägg finns här.