Det där var inte så dumt!
Det där målet var inte dåligt!
…eller…
Jag får inte glömma att diska!
Varför måste alltid allt utgå från att vara något negativt? Varför är något ”inte dumt” istället för ”bra”? Varför kan inte målet vara ”riktigt snyggt!” istället för ”inte dåligt”? Varför ombeds vi inte (!) att komma ihåg disken istället för att ”inte glömma”? Utan att ha googlat det nämnvärt så sägs det att hjärnan aldrig uppfattar ”inte”. Jag har börjat fundera på fenomenet och utifrån detta helt enkelt försöka omformulera mig. Om något var bra så var det bra, istället för ”inte dumt”. Och jag måste även komma ihåg att diska, istället för att ”inte glömma det”.
Det är en utmaning. Ibland kommer jag på mig själv med alla negationer men jag tänker också på hur andra uttrycker sig. Det är nästan det lättaste sättet att bli varse användandet. Jag kämpar vidare i kampen mot negationerna på fel plats vid fel tillfälle. Gör du?
Yo! Sjukt intressant men jag tror att det är ett inlärt beteende och en generationsfråga. Kanske vår generation kan ändra på det? Har försökt men det är inte lätt, svårt att bryta en ovana typ. Ett tips är om du vill fortsätta med tänket och utgå från bra saker eller positivitet istället för negativitet är AI- appreciative inquiry, googla på det=)
Ciao! /Madde
Ah sådärja. Tack för googlingstipset, ska göra det!
Det var så lite så! Hoppas du finner det intressant=) Vill du fråga någon om det så har du en mästare på det i Ösd, han heter Daniel Richardsson=) Han går att finna via Mittuniversitetet skulle jag tro.
/M.
Sådärja. Tackar, men vet inte hur långt jag ska dra ämnet än. 😉
Hehe, googla först o läs lite om det 😉