Vi roadtripade north i söndags. De sista milen på en sammanhängande semester om fyra veckor ungefär, för egen del. Efter dessa veckor med nästan osannolikt bra väder (ja, hela semestern var osannolikt bra men mer om det i senare inlägg) så kände jag hur missmodet ökade för varje mil norrut vi färdades. Regn. Mörka moln. Sjunkande temperatur. Bedrövelsernas klor slogs i mitt huvud som kämpade med de sista positiva känslorna av de minuter som fortfarande var kvar av ledigheten.
Jag avskyr när omställningen blir så total. Från strålande gassande världsunik svensk varm sommar till norrländsk augusti med 13°C, regn och mörker. Fy fan.
Men ikväll kom det en liten önskan om förlåtelse från mig. När fotbollsträningen genomfördes i hällanade regn. I norrländsk augusti. 13°C. Mörker. Fy fan. Vad underbart. Att få komma hem totalt genomsur, dofta gräs (riktigt gräs alltså…) och slänga sig in i en varm dusch. Jag älskar sådant. För då kan jag samtidigt landa i stolen framför skärmen och redigera några av de tusentals bilder jag tog i juli och augusti. Som de allra flesta skvallrar om 28°C, strålande solsken, badväder och roadtripande.
Fy fan.
Vad underbart.