Vi är på resande fot. Har semester. Njuter. Färdas fram på breda tråkiga motorvägar och längs små slingrande bedårande vackra kuststråk. Står stilla i köer på ett regnigt autobahn och njuter av ensamheten i solnedgången på den franska landsbygden. Ingen dag ser ut som den andra nu när vi är ute. Förutom den där rutinen vi alltid har med oss.
Löpning och träning.
Ända sedan vi började med vår runstreak i maj 2020 har det varit en del av vardagen, med ett litet uppehåll för den där bestigningen av Kilimanjaro. Då satt vi å andra sidan inte på arslet heller. Efter att ha lekt bergsgetter i Tanzania var vi på’t igen och när knät havererade så bytte jag löpning mot annan träning. På den vägen är det.
Häromdagen firade jag jämnt. Första gången på fyrsiffrigt. Det hände på en urtråkig raksträcka vid en mysig camping utanför nederländska Sneek. Regnet hängde i luften och vi hade mest en längtan av att få ta en dusch och köra vidare mot Normandie. Men träningen blev av och två kilometers löpning ramlade in på kontot.
Tusende raka träningsdagen. 1000!
Helt galet egentligen men nu för tiden är det en rutin som alltid finns med. Hemma, på resor, i andra tidszoner och så vidare. Ibland är det en utmaning (Vietnam-resan nyligen var nog svårast hittills). Ibland är det bara tråkigt så att man drar på skiten tills dagen nästan är slut. Fast mest är det ju någonstans roligt. För vi vet att det lönar sig. Att det dessutom är en smula crazy kryddar bara streaken ytterligare.
Jag klappar mig själv på axeln, säger ”Bra jobbat!” och tar genast sikte på nästa mål.
Femsiffrigt!
