Roadtrip i Danmark och lite av Skandinaviens Karibien

Ibland ska man bara låta saker ligga en stund och smälta. I kanske tre-fyra månader. Som man sedan kan plocka fram när minusgraderna biter i utanför fönstret, mörkret sedan länge har lagt sig och glöggen ångar upp från muggen på skrivbordet. Som en roadtrip i Danmark. Som man kan minnas tillbaka till. Som man kanske kan försöka hitta några ord kring.

Jag menar. Landets vidsträckta milslånga stränder med vit mjuk sand. Havet som kastar oss tillbaka med vågorna. Tjugoåttagrader varmt och sköna vindar. Spektakulära landskapsformationer. Och ett språk man inte förstår.

Alltså. Det skulle kunna ha varit Karibien eller dylikt som jag just satte ord på. Men nej. Vi har faktiskt mycket närmare till det som beskrivs ovan. Vilken värmeböljande sommardag som helst kan vi enkelt ta båten några timmar och köra bilen en liten stund för att få uppleva det. Uppenbarligen ett ganska underskattat resmål.

Danmark ändå. Vilken grej. Av alla länder. Av alla ställen. Av alla genomfartsleder på väg mot någonting bättre. Vi bestämde oss för att se mer av det här landet än bara de större vägarna man passerar på väg till kontinenten. Det måste finnas mer än det vi sett hittills. Så, med kartboken i högsta hugg började vi skissa på en fyradagars roadtrip i Danmark. Men inte mer än en grovskiss med några önskemål längs rutten. Resten fick lösa sig allt eftersom. Och det behöver inte bli särskilt krångligt alls.

Första stoppet – Skagen

Skagen var första stoppet på vår roadtrip i Danmark och det föll sig dessutom så lyckligt att det var friska vindar dagen till ära, vilket gjorde det en aningen mer uppseende att se Skagerrak och Kattegatt slåss om utrymmet. Första känslan av finkorning mjuk sand att sätta fötterna i och med vyerna var det tre-fyra olika väder som inom synhåll omgav oss. Skagen är mäktigt och Grenen är mäktigast. I en vindskyddad sanddyna kan man slå sig ner och bara njuta och känna doften av havet.

De oväntat vackra stränderna

Vi drog oss söderut framåt eftermiddagen. Via det lilla fiskeläget Hanstholm. Efter ett ”nej tack” till en skabbig campingstuga i närheten och några minuter med Booking.com-appen hittade vi tillslut ett litet fint pensionat utanför Thisted. Eftersom det ”bara var fyra lediga rum kvar” bokade vi direkt och satte kurs mot stället. Hela huset hade just bara fyra rum för uthyrning. Vi fick en hel övervåning för oss själva där vid Silstrups Gård. Vi summerade dag nummer ett och såg solen gå ner över vidderna.

Dag nummer två och efter en utsökt frukost vi tog sikte mot de yttersta kanterna av Danmark och dess västkust. Efter att ha åkt färja i en kvart och sett de kanske mindre sexiga hoodsen kring Thyborøn styrde vi oss själva, via Engbjerg Kirke, vidare mot sanddynornas förlovade land. Det är inte långt. Alls. Och det är också det man ser. Sanddynor. Baksidan av sanddynor. Därför gör man helt riktigt i att vid första bästa parkeringsficka ställa bilen, ta av sig skorna och ta sig an topparna av dem. På andra sidan väntar havet, vyer och milsvida stränder åt i både nordlig och sydlig riktning.

Från Nordjöns härliga vågor till Ribe

I Søndervig åkte badkläderna på och efter lunchen kastade vi oss i Nordsjöns vågor som om vi aldrig sett hav och vatten förut men som om vi aldrig gjort något annat heller. Havet i sin tur kastade oss tillbaka in mot land. De vassa små stenarna rev upp våra knän men vi kunde inte bry oss mindre. Vi drog vidare förbi Hvide Sande och vid Nymindegab Strand var det dags igen för ett eftermiddagsdopp. Tropisk känsla med den fantastiska sanden, dynorna, värmen och solen. Det kändes väldigt icke-danskt mitt i alltihop.

Tröttkörda och med solen i ögonen lämnade vi kustremsan efter några magiska timmar. Sikte landade på ett ännu inte känt boende på en ännu inte känd plats men i närheten av eller i Esbjerg. Vi slutade i den lilla staden Ribe, med anor från vikingatidens 800-tal, med sin domkyrka och sina helt oraka korsvirkeshus. Vi själva somnade under ett rejält åskoväder, efter en sen men god italienarmiddag och ett lokalbryggt öl. Den totala kontrasten till föregående natts moderna pensionat. Välkommen till Danmarks äldsta stad, med sängar därefter.

MER BLOGG | Bilsemester på Jylland

En regnig halvdag i Danmarks äldsta stad

Tidig morgon och den tredje dagen på vår roadtrip i Danmark. Vi hukar oss på vägen ner i den halvmeter smala trappen från rummet och aktar oss noga för takbjälkarna. De har nog sett ett och annat huvud genom de hundratals av år de huserat i kåken.

Vi korsar torget och tar frukost på det lilla kaféet på andra sidan. Mitt i byn reser sig Vor Frue Kirke, domkyrkan med 1100-talsanor, som tidigare på morgonen väckt oss med klockspelet. Ribe är en minst sagt spännande stad och efter besöket i domkyrkan tar vi oss an de smala gränderna bland husen som inte ett enda av dem har en vinkel av rät karaktär.

Ett ösregn hinner ifatt oss och efter att ha tagit flykten till bilen bestämmer vi oss för att lämna staden i backspegeln. Vi har en anhalt att ta sikte mot och dit har vi dessutom en bit att köra. Närmare bestämt 32 mil.

Vi fortsätter vår roadtrip i Danmark via Fyn, Odense och lunch. Via Stora Bält, dess bro och trafik. Genom Själlands emellanåt lummiga landskap, rakt över E47:an och med sikte på Møn. Kanske det målet jag själv sett fram emot mest i planeringen. Vi hinner avnjuta en ljummen kväll och solnedgång i början på augusti i ett land vi kände som Danmark men som mer påminner om något annat. Vi somnar ovaggade i vandrarhemmet utan att lyhördheten i huset stör oss det minsta.

Äntligen Møns Klint

1989, när familjen bilade Europa för första gången och jag själv bara var nyss nio fyllda, kommer jag mycket väl ihåg en syn från soldäck på TT Line-färjan Nils Holgersson. De vita klipporna man kunde skymta i horisonten västerut, allt eftersom vi passerade den danska östkusten på vägen mot Travemünde från Trelleborg. Samma sak såg jag på inflygningen till Kastrup i våras, när vi kom in från Milano.

Møns Klint.

Jag ska väl erkänna att jag inte haft klinten som högsta av prioritet men för att en roadtrip i Danmark ska vara värd sitt namn så känns den här lilla avstickaren som ett mindre måste. Vi vaknar tidigt den här dagen då vi bestämt oss för att vara ute i god tid. Vägen slingrar sig fram mot geocentret och skogen hänger kompakt över våra huvuden. Jag får nästan, med områdets 75-miljonåriga historia i huvudet, lite Jurrasic Park-vibbar över det hela. Det andas förhistorisk luft.

Parkeringen är tom. Vi är först. Det är helt tyst och den svala morgonluften känns fantastisk. Vi tvekar inte en sekund utan börjar vandringen ut mot klipporna. Skogen är tät, slingan är en välbyggd trall och om vartannat kommer små gläntor där vi kan blicka ut över havet och ner de djupa avgrunderna.

Knappt 500 trappsteg längre ner når vi havet. Ovanför oss har vi vita kritklippor som reser sig direkt ur havet och rakt upp i den klarblåa skyn. Stranden är stenig men lättvandrad och vi sätter oss, lätt svettiga, i morgonsolen och serverar oss frukost. Frukost med utsikt. Det smakar alltid lite bättre då. Ute på havet passerar färjorna. TT Line till Travemünde bland annat. Ett kärt återseende även om mycket har hänt med de där skutorna sedan slutet av 80-talet.

I ett par timmar strosar vi längs havet, nästan helt själva, innan vi tar de 500 trappstegen upp i djungeln och mot bilen. En mugg svart senare är vi på resande fot igen och vi har satt riktningen norrut. Vi lämnar Møn och rullar ut på E47:an som vi korsade dagen innan.

Motorväg, Köpenhamn och uppbokade hotell

Milen mot Köpenhamn känns en aning osexiga med tanke på vad vi upplevt de senaste dagarna men nu ska vi runda av roadtrippen och sätta finalen i själva huvudstaden. En huvudstad vars hotell i det närmaste är fullbokade visar det sig, då vi har lyckats tajma in modeveckan. Vi hittar tillslut ett mysigt rum på Hotel Ansgar, nästan granne med centralen till och med. Rummet är litet som en klädkammare, men modernt, fräscht och med Tivolis sorl en bit bort.

Vi kör en Köpenhamn-klassiker (inte för egen del då det här är premiären) och slår oss ner på ett café i Nyhavn. Molntäcket drar in och mörkret faller. Det är fortfarande ljummen luft och skaran av människor som vill njuta av sensommarkvällen tar aldrig slut. I en strid ström fylls lediga bord på med nya törstande gäster. Vi sitter lugnt kvar och njuter av vår sista dag i Karibien. Skandinaviens Karibien. Danmark har visat sig från sin allra bästa sida och har gått från en underskattad förbifart till ett potentiell återkommande semesterparadis för badtörstande och värmesuktande blekansikten från Norrlands inland.

Över ett regnigt Öresund

Dag fem och vi lämnar ett regnigt Köpenhamn bakom oss. Öresundsbron kostar oss knappt fyrahundra svenska kronor men utsikten vacklar en aning i det bistra vädret som Sverige välkomnar oss med. Vi gör en avstickare in i Malmö, blickar upp mot Turning Torsos underliga form, nödhandlar på byggarbetsplatsens gigantiska ICA och sätter oss sedan i bilen för att möta E6:ans blöta asfalt riktning norrut.

En fyradagars roadtrip i Danmark

Så. En roadtrip i Danmark. Fyra dagar. Skagen, västkustlinje, oplanerade Ribe, Møns Klint och Köpenhamn. Det kan bara konstateras att det ligger en varm rekommendation i att ge grannlandet på andra sidan havet en chans innan man avfärdar det som svårspråkat, platt och tråkigt med genomfartsargumentet. Stanna till, upptäck, njut. Det är värt det. Drar man dessutom iväg i början på augusti så har den värsta semesterhypen lagt sig och det kan därför betyda fler lediga rum, bättre priser, mindre trängsel och framförallt – minst lika bra väder om inte rentav bättre än juli månads högst varierande klimat.

De här sommardagarna blev vi överösta med kärlek under vår härliga roadtrip i Danmark. Och jag kastade mina lovord tillbaka. Härliga land.