Han landade i vår ägo i början av 90-talet och det fösta avtrycket han gjorde på oss var att han kunde busvissla på tjejer. Ni vet. En klassisk vissling. Han körde knepet direkt på Molly, som vi redan hade hemma, och det dröjde inte jättelänge förrän han fört sina gener vidare och äggen började kläckas i buren.
Kring 1986 föddes han. Han överlevde både sin dam och sina roomies genom åren, han bodde några år på lite olika platser inom familjen men det senaste decenniet var hemvisten hos vår far. Han visslade vidare och var både prat- och kelsjuk och även om han på senare år var helt oduglig till att flyga så klättrade han gärna ut och gjorde sina försök.
I veckan som gick var det dock dags att göra något annat. Otto kastade in handduken. Han blev ungefär 28 år gammal.
R.I.P Otto! Han va en fin fågel.
Ja, det blir tomt utan honom i buren framöver.