En tub, tre länder, tre kontroller

Jag har inga problem med säkerhetstänket när det kommer till flygresor och allt där kring. Eftersom det blev några besök i kontrollerna på diverse flygplatser det senaste året så har jag ändå ägnat lite tid där och jag kommer förhoppningsvis att ägna tid i dem även framöver. Oftast går det smidigt, ibland fastnar jag för att jag glömt dra loss skärpet i byxorna eller för att ett iPad-stativ ligger i väskan och ser ut som en köttkniv direkt från charkdisken på ICA Kvantum. Ibland kommer jag igenom på ena flygplatsen men inte på den andra en stund senare. Fullt logiskt. Eller inte. Lika logiskt som att man kan få med sig knivar utan att direkt anstränga sig.

Hur som helst. Vi har varit ute en sväng (igen) och på hemresan hade vi en tub med tandkräm över. En tub som i sitt sinnes fulla bruk kan hålla 125ml fluorsmörja innanför skalet och korken men som kanske hade hälften av vätskan kvar. Vi packade ner den i handbagaget, utan omslutande plastpåse, för att se hur långt vi skulle kunna få med den.

Förbjudet enligt vår egen transportstyrelse eftersom 100ml som bekant är taket för hur mycket man får ha med sig ombord såvida man inte checkar in det. Om vår svenska transportstyrelse säger så, så kan man ju tycka att staternas kontroller borde vara betydligt mer hårdföra på den punkten och verkligen gå all in.

Vi kom till flygplatsen i Miami, checkade in bagaget och ställde oss i kön till den rigorösa säkerhetskontrollen. Bältet åkte av, mobil och kontanter likaså och även skorna fick sig en åktur på bandet för syning medan vi själva placerade oss i bara trumplästen för kroppsscanning och armar-uppåt-sträck. Allt gick fint och vi boardade Air France Boeing 77W flight 695 med riktning mot Paris med förbjuden mängd tandkräm i hatthyllan ovanför våra huvuden.

Åtta timmar senare vandrade två tröttmössor av 695:an och gick från 2E på Charles de Gaulle till 2F för vidare färd mot Stockholm. Givetvis med en ny säkerhetskontroll. Samma visa igen. Av med varenda pinal som kan tänkas pipa men den här gången fick skorna behållas på. Handbagaget med den nu världsberömda tuben tandkräm fick vi med oss även denna gång och ombord på flight AF1262 satt vi tillsammans med ett hundratal andra helt ovetande passagerare.

Vi landade på utsatt tid på Arlandas terminal nummer två (en för övrigt riktigt riktigt tråkig terminal) och framför oss hade vi nu bara en flight kvar. Mot Östersund. Ännu en säkerhetskontroll stod på agendan men inte heller personalen på Arlandas terminal 4 tyckte att det var värt mödan att rota ur väskan i jakten på en för stor förpackning tandkräm. Köttkniv, tandkräm, vem orkar?

Hem kom vi tillslut. Med tandkrämen i samma skick som vi packade ner den. En helt oskyldig, ofarlig, harmlös och godsmakande tandkräm. Den som enligt myndigheterna borde stoppats redan på KMIA cirka 19 timmar tidigare.

En tub tandkräm vs Tre länders säkerhetskontroller: 1-0.

Och förresten, grattis! Du har just läst ett inlägg om en tandkrämstubs resa över Atlanten. Det trodde du inte när du vaknade i morse, eller hur?