Det blev ingen vinter i år (ja, jo, det har snöat nu i maj men det räknas knappast). Jag har klagat ett antal gånger över det då det ändå är en av de bästa anledningarna till att bo där jag bor. Jag vill ju ha vinter när det ska vara vinter! I går gav jag dock upp den ganska tidigt och med den inställningen så går man inte över eld för att få till några skiddagar heller. Tre blev det i år. Tre. Lägg där till en Karibien-resa med fantastisk värme så förminskas vintern ytterligare lite.
Sedan snubblar man över bilder och filmer från andra platser i landet, där snögarantin är ristad i sten (!) och det är då man förstår vad vintern verkligen handlar om. Eller vad skidåkning på vintern verkligen handlar om. Eller snarare vad toppturer med skidor faktiskt handlar om. Nu vill jag naturligtvis inte förkasta mina känslor för de toppturer jag har gjort på Getryggen och Sönner Tväråklump, det har varit magiska dagar, men att göra det i Lappland under förutsättningarna enligt filmen nedan borde ändå vara något som bräcker det mesta. Alperna må vara ståtliga, höga och dramatiska men våra kära Skander, som under miljontals år formats till de majestätiska kalfjäll de är idag, har ändå något speciellt i sig. Jag tänker på det varje gång jag från stan blickar ut över Oviksfjällen.
Som sagt. Det blev aldrig på riktigt i år och jag markerar det tydligt just idag faktiskt. Ett sommarbröllop på västkusten, bland klippor, hällar och doften av saltvatten. Vintern är död men trots det – länge leve vintern. Jag älskar dig!
[vimeo 93177884]