När: 18 juli 1994
Vad: VM-lagets hemkomst efter bronsbragden i USA
Kuriosa: Vi var med i TV! Stort på den tiden. Må så vara att det var från en helikopter men där utanför Åhléns mitt i city såg man två knallgula småglin nästan bli överkörda av en av kortege-bilarna.
Det är VM-tider nu och då är det ganska lätt att inte bara prata det kommande slutspelet utan även det som har varit. Den här sommaren är det 20 år sedan (TJUGO!) vi tog den där berömda bronsmedaljen i VM. Under dessa två decennier har jag inte bara knarkat VM-krönikan ett otal gånger (jag är inte själv om det) utan även levt med insikten om hur unikt det var. Och fortfarande är.
Hur som helst. Hemkomsten. 18 juli. Den här varma julidagen (vilket dag den sommaren var inte varm?) var vi av en händelse i Stockholm och mitt på Klarabergsgatan stod vi och tog emot hjältarna, där de rullade genom staden till hundratusentals människors stora glädje. High-fives av Dahlin, nästan överkörd av ett par bilar och bara salig lycka över att live få vara en del av en helt magisk sommar. Jag var bara 14 och levde ett ganska städat liv men tro mig, det går att ha roligt ändå.
På min LA-resa nyligen hade jag dessutom en eftermiddag över så i ren och skär 1994-ära passade jag på att åka ut till Rose Bowl i Pasadena, där bland annat den avslutande 4-0-segern mot Bulgarien spelades. Jag bockar därmed av den i mitt häfte ”VM-arenor att besöka”, där exempelvis gamla delle Alpi i Turin, Olimpico i Rom, San Siro i Milano, Råsunda i Stockholm och Allianz i München är avklarade sedan tidigare. Check!