Två veckor har gått, gruppspelet är avklarat och det är i de allra flesta fall ren och skär glädje rakt igenom vad gäller underhållningsvärdet på flera plan(er). Så här.
- Matcherna. Fartfyllda, offensiva, målrika, rafflande. Precis så som fotboll ska vara och när den är som allra bäst. Inget är klart förrän den feta damen sjunger och det har ramlat in ett antal sena mål som vänt upp och ner på hela steken.
- De långa nätterna. Jag må vara trött på dagarna och får bota det med orimliga mängder kaffe men det som nätterna har att erbjuda överväger all trötthet som finns. Alla dagar.
- De ljusa nätterna. En av de stora fördelarna med att ha VM i en tidszon på lagom avstånd västerut. Man är vaken länge och får uppleva det som lyfter sommaren på våra breddgrader. Ljusa nätter, där solen knappt tagit sig ner under horisonten innan den ska upp igen. Ungefär som ens egen dygnsrytm med andra ord.
- Twitterflödet. Sällan har det levt upp som det gjort nu, även efter 23-tiden. Nästan helt borta är politiskt gnäll och vardagliga nonsenstweets. Twitter goes VM-yra och det är bara så skönt.
- Man kan prata fotboll med alla. Nästan. Även de som är helt ointresserade. Även de som inte förstår hur man kan betala dineros för att åka på fotboll en kall decemberdag i ett annat land, för en match där man inte håller på något av lagen.
I kväll börjar början på slutet. Åttondelsfinaler. Hopp ska kampas med förtvivlan. Glädje ska bytas mot sorg. Ett ännu ovetande lag ska fortsätta sin vandring mot att få lyfta världens vackraste pokal den 13 juli.
