Norwegian 787 Dreamliner till Los Angeles

När jag bokade LA-resan lite hipp som happ och stack iväg i mitten av maj så gjorde jag det primärt för att få en upplevelsekick. Att få se, känna och inhalera något nytt. Att jag reste helt på egen hand gjorde allt dessutom ytterligare lite större. En annan del av upplevelsen var att få flyga Norwegian 787 Dreamliner. Norrmännen har kört Dreamliner i några år nu och det kan sammanfattas i två delar – låga priser och tekniska problem. Så nära som knappt tre veckor innan min egen resa blev ännu en flight strandad på just Arlanda i nästan 36 timmar.

Å andra sidan, då var ju sannolikheten att det skulle hända igen med kort varsel ganska liten. Och mycket riktigt, flight 7087 lyfte från Arlanda i tid så strax efter 14 lämnade vi asfalten med sikte på Los Angeles.

OBS! I januari 2021 ställdes Norwegian 787 Dreamliner på marken för gott.

Så. Själva Dreamliner-upplevelsen då? Och Norwegian? Så här.

Biljetterna

Det var biljettpriserna som avgjorde att jag stack från första början. Skjut först. Fråga sedan. Boka först. Researcha sedan. För 3509:- var det inte så mycket att tveka på och det är ju Norwegians signum på long haul. Jag kom ner i pris tack vare att jag reste med endast handbagage och struntade i måltider ombord, däremot lyxade jag till det med bokad fönsterplats på utresan (men inte hemresan). Värt det alla dagar.

Biljetterna hanterar man sedan i Norwegians app om man så vill men att ha printade resedokument som backup är alltid ett hett tips, även om jag faktiskt aldrig använde ett enda av mina resepapper.

Första intrycken

Kabinen doftade nytt, det var fräscht och det var välstädat. Att det var ett ”norskt” plan jag entrade märktes dock föga, det hade lika gärna kunnat vara Thai Air med tanke på personalens härkomst och dess knaggliga engelska. För mig spelar just det absolut ingen roll, men samtidigt kunde jag inte låta bli att skänka en tanke åt taskiga villkor och dåliga löner som det skvallras ganska rejält om i media.

Ekonomiklass

Det har sina fördelar att inte vara längst på planeten. Det innebär bland annat att jag oftast har väldigt gott om benutrymme även om jag reser i ”trång” ekonomi. Det blir ju en aning subjektivt men om jag jämför med andra flygbolags klasser så var det ingen större skillnad. Jag satt bekvämt, kunde fälla stolen och till och med sträcka på benen utan att sparka på grannen framför.

Det hade jag dock inte kunnat göra om jag varit en och nittio. Jag överdriver inte om jag säger att jag sov bort sex-sju timmar av de elva på vägen hem. Visst, trött efter en intensiv vecka men det visar ju också att det inte var några problem att släcka ögonen och faktiskt sova ordentligt. Fantastiskt skönt!

In-Flight Entertainment System

Här märktes det att det var ett modernt flygplan jag satt i, där en Android-baserad touchskärm gav mig filmer, TV-serier, ombordbeställning med kortbetalning (direkt vid skärmen), kartor och flightinformation. En helt okej lösning även om det var lite laggigt när man skiftade mellan apparna och även i kartvisningen. Det som däremot lackade rejält var utbudet av filmer och TV-serier. Ett tjugotal filmer och tre-fyra avsnitt från ett dussintal serier. Inte okej, även om jag nu lyckades klämma ett par-tre filmer totalt.

Kabinen

Här märktes det också att det var ett flygplan av det moderna slaget jag placerat mig i. För det första är trycket i kabinen motsvarande 1800 meter istället för runt 2400 meter som i äldre maskiner. Det ska, enligt forskning, bidra till bättre komfort och mindre jetlag. För det andra, fönstren är betydligt större än vad som kan anses normalt, ett sant nöje för oss som gärna hänger som klistrade och tittar ut.

Dessutom är de så kallade smart-glass, där ljusinsläppet styrs elektroniskt. Därför behövs inte det klassiska solskyddet utan man ställer helt enkelt transparensen med knappar under fönstret. Däremot var det något (antar jag) som flippat på utresan då jag inte kunde ändra ljusinställningen. Synd, för jag ville gärna se Grönland i dess rätta skepnad istället för knallblått (se skillnaden i bilden nedan).

Ljudnivån är också lägre i 787:an än andra plan. På utresan var det här inget som jag märkte något av men väljer man att sitta långt bak så kanske det bara är att köpa läget. På hemresan satt jag lite längre fram samt med gångplats och då märkte jag direkt att det var tystare runt omkring mig. Bekvämligheten igen då, som jag skrev ovan, att kunna sova bort 70% av hemresan. Det satt onekligen som ett smäck.

Knappt någon jetlag

Efter LA-resan kan jag inte påstå att jag kände av jetlagen något alls. Visst, lite sliten men inte alls i jämförelse med andra resor och jag sov dessutom riktigt bra på hemresan. Om det har att göra med LED-belysning, bättre kabintryck, bättre luftkonditionering eller att jag sonika var trött efter veckan på vift kan jag vetenskapligt inte uttala mig om, men med 787-faktabladet på bordet så är det nästan att jag kan skriva under på att kabinens vettiga omständigheter bidrog. Helt ovetenskapligt, som sagt.På det hela taget

Det här var min första Norwegian-upplevelse (man ska väl slå på stort direkt?). Mycket har man hört om dem, både bra (priser, service, destinationer) och dåligt (maten ombord, strandade 787:or, kabinpersonalens villkor) men det bästa är att bilda sig en egen uppfattning. Och slutbetyget för min del är att allt fungerade väldigt bra.

• Bäst. Totalt 22 komfortabla timmar på en Norwegian 787 Dreamliner med fantastiska vyer! Så klart. Och att flighterna lyfte enligt tidtabell.
• Sämst. LAX och Tom Bradley International-terminalen. Trots enbart handbagage kunde jag inte checka in via self-serviceautomater utan blev tvungen att invänta öppnande av incheckningsdiskarna.

Om jag kan tänka mig att resa med Norwegian 787 Dreamliner igen? Japp.
Om jag är resesugen? Röker greker? Skiter björnen i skogen?
Om jag kan tänka mig en Dreamliner igen? Yesbox.

Källor kring Norwegian 787 Dreamliner

• Smart Glass, Wikipedia
• Great Circle Mapper
• Airliners.net